Har orkar tränat. 

Inte så fokuserat i stunder. Men det tror jag ingen kan begära & för en gång skull så känner jag att det är bra nog. 

Jag har styrketränat & mått bra.

Mycket överkropp, lite benövning utan vikter enligt rekommendation av massör och igår med vikter i 4o min. 

Idag ska jag försöka träna lite längre. Hela kroppen. Plus noggrann stretching. Får se. Har lite annat att utföra. Och läser ju faktiskt bok.... Eller? Har bara bläddrat lite i nya boken. Ville ge mig själv en present. 

Försöker fokusera bort livets fakta genom träningen. 

När jag sprang långpasset så tänkte jag på mamma o familjen i början & i slutet. Men där emellan njöt jag verkligen av ljusen, ljuset & väderskiftningarna (hagel o regn var inte så mysigt kanske). Jag kopplade av. 

Somliga kanske tycker att jag ska försöka hitta annat fokus. Att inte leva som jag brukar... 

På gymmet tappar jag fokus ibland, men det syns inte på sociala medier. Kommer in i negativt tänk om vad som hänt, att Jag faktiskt tycker att livet är orättvist. Men är så medveten om att människor har det värre. 

Men jag gör precis det jag vill & mår bra av. Denna vecka har jag lyckats arbeta på jobbet (varit sjukskriven), tränat, haft ont i knät, blivit av med det onda, lägenheten blev från kaos till fin. Varit hos psykolog. Och bjudit på middag. En bra vecka, trots allt. 

Jag ska träna på att kontakta mina nära o kära samt må bra. Skratta, försöka vara lite galen, tro på mig själv, stå för mina unika sidor. 

Men det är inte lätt- alltid. Känner mig så ensam. Trots stadiga stöttepelare o vänner som står nära, så är det svårt att få till den där "fikan".

Vi skjuter träffen framåt. Till vi måste ta ett glas vin eller en kaffe snart. 

Känner att jag "tappar folk" när jag tränar mycket. Men när jag inte tränat o prioriterat om då är jag ändå ensam... 

Försöker föreslå saker & tackar sällan nej. Men möts av "inställt". 

Behöver ju nära för att skratta, vara unik & glad. Annars blir det att slänga in sig i matlagning bland kastruller, goda recept & härliga dofter. Eller nere i mysiga grottan, i gymmet eller i skogen. Bara vara själv. 

Att träffa nya vänner är svårt. På riktigt, hur gör man?

Är det så fel att fokusera på träning, hälsa, mat & vilja träffa mer folk?  Jag har vänner land o rike runt, riktiga o härliga vänner överallt. Underbara älskade. Men det känns så långt borta. Det är inte helt tokigt att vilja ha närhet med vänner. 

Men varför känns det så konstigt? 

Och för er som vet att jag förlorat två bra vänner (som lever fortfarande), vill jag bara säga att det är två i en relation. Det krävs engagemang från båda i relationen. Och att i båda fallen slutade med avundsjuka på andra relationer o vänskap. Att leka tre fungerar inte för många. Själv gillar jag alla alternativ. Leka två leka flera, leka fest o parmiddagar etc. 

Saknar de två. En har jag berättat det för. Men trots det ingen nyfunnen relation. 

Jag behöver bli bättre på att höra av mig till de jag älskar. Och stå fast vid att ses. 

Är kanske inte lika glad o lycklig som i yngre år. Men jag är mig själv. Unik. 

Som alla är unika. Du är unik, fin o rar. 

Försöker uttrycka mig utan att det blir mer funderingar. Väljer därför att inte skriva allt jag tänker.... 

När jag planerade mitt långpass inför söndagen så hade jag inget geografiskt mål utan det kollade jag upp på morgon tittade upp på maps hur långt det var till Ryd skogen. Sedan hade jag svårt att lämna lägenheten efter frukost gjorde matlådor & plockade undan.. 

Frukost, gröt med äpple, två ägg, juice & te.

Försökte springa lite lugnare efter råd från alla möjliga höll. Det verkar som om jag äntligen tagit in lite tips & råd. 

Men svårt att springa långsammare. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt. 

Tänkte också på hållningen, så både tempot & en bättre hållning gjorde min andning så mycket lättare. 

Att komma till Rydskogen var underbart, skön känsla att vara i skogen där mitt intresse för att springa började. Då gick det betydligt långsammare men jag njöt nog mer av upplevelsen nu. Bara milen kvar, tänkte jag med energi men ändå stressen över att det skulle hinna bli eftermiddag. 

Men försökte hålla nere tempot, mellan 3o -45 sek långsammare.

Utan klocka hade jag inte klarat det. 

Kändes väldigt bra i kroppen & andningen. 

Drack efter var femte km. 

Började få ont i höften mot slutet av varvet i skogen. Men det fick att springa, det blev värre med ljumsken. 

Sprang hemåt i alla väder, snöflingor, regn, sol och hagel. Fick stanna under ett träd. 

Men känslan att inte vilja komma hem var skön. Ibland även under korta distanser så vill jag bara hem. 

Det blev riktigt svårt att följa ett råd jag nyligen fick, att jogga ner. Ville ju göra 15 km springandes. Gick kanske bara 5oo meter efter stoppat klockan. Nästa fel var att inte stretcha så noga som jag lovat mig själv (& massören).

15 km på 1.29.05 

Lite för snabbt för att lugnt pass. Hur gör ni för att få till ett långsammare tempo? 

Försökte hålla i gång bene hemma & duscha varmt. Stretchade snabbt & blev bjuden på thaimat av Nina. 

I söndags bilade vi upp till Höga kusten efter ganska snabba beslut. Det skulle bli en tuff resa med känslomässiga stormar. En resa som måste göras. Min mamma har hastigt lämnat oss, hennes själ for vidare. 

Vi har blivit väl omhändertagna av farbror & faster i nordinggrå (en natt i Kramfors). Med goda grytor och frukostar. Men framförallt samtal om livet som ledde till skratt. 

Måndagsmorgon efter ganska orolig sömn så skulle jag bara ut i naturen. För lite löpning. Kände att det behövdes för att stressa av & känna lite ro inför vad som skulle komma skall. 

Först sprang jag åt ena hållet för att hälsa på fåren, tuppen & hönorna hos grannen, fortsatte mot naturreservatet på våt mark men valde att vända (tänkte för mycket på vilda djur. Hihi) 

Sprang vidare på landsväg. Kände mig glad, sprallig men kände stressen hack i häl. Njöt av naturen, minnena, min kärlek till Norrland, friska luften & backarna. 

Det gick ingen raketfart & det var ju mycket pågrund av den varierande vägen. Tunga steg löpsteg ibland och lätta steg ibland. Kuperad längst landsväg. Vänder efter cirka 3 km, efter en backe & springer tillbaka mot stugan. Springer förbi stugan för att jag helst vill komma upp i 6 km. 

Påbörjat en kraftig backe för att vända igen i hopp om att komma fram till målet. Yrar en stund på gården & väljer att stanna klockan 

Dusch o frukost i lyx form. Nötmüsli, knäckebrö, lax samt kaffe. 

Vi åkte till Sollefteå efter frukost. Dessa dagar har varit hemska, så många frågor & få svar. 

Vila i frid mamma!! 

Ska försöka trots detta att fokusera på en dag i taget, vara ärlig mot mig själv & göra sånt jag mår bra av. Försiktigt träna inför Göteborgsvarvet... 

Vi ses i Nangiala, nu är ni fler änglar som tar hand om varandra

 

Den 5 april lämnade mamma jorden. 

Känns så tomt, overkligt & ofattbart. 

Denna veckan har jag blivit så omhändertagen av medmänniskor, genom kramar, hjälpande hand, meddelanden & telefonsamtal. 

Igår var det ytterligare en vilodag, ena halvan av dagen med träningskläderna på men kunde inte ge mig i väg. Det mentala tog stopp 

Men idag kände jag mig redo. Och kvittot att det var trivsamt var att jag lyckades vara där under ganska många timmar 

Det blev ett bra pass, kände att jag hade all tid i världen. Cyklade 45 min., sedan gymmet axlar & rygg i... Minuter. Lämnade gymmet efter mer än två timmar. Bevisade för mig själv att det var precis detta jag behövde... Kände mig fysiskt stark. 

Första dagen då allt inte var i en dimma. Fick dagen att gå som en vanlig ledig dag. Städade & bar upp saker på vinden. Men tappade orken & fokusen till sena eftermiddagen.  

Löpteknik med BABY runners i Linköping. Under hösten & vintern har jag undvikit att träna tillsammans med löpgruppen. Det har inte passat, eller känt mig förkyld eller prioriterat annat. 

Av någon anledning blev det lättare när de bytte plats att ses på fast måndagsträffarna var på rätt ställe, I vidingsjö skogen, nära mitt hem. Men i måndags blev det träff vid tannefors slussar. För löpteknik & övningar i olika trappor, under ledning. Så himla härlig stämning. Ordet löpteknik & solen lockade extra. Det var uppvärming, stretching för att öppna upp för andning, andra fördelaktiga övningar för ben bål, axlar, trappa med korta steg för att träna teknik, styrkeövniningar på gräsmattan, en trappa med längre steg. Tänka på hela hållningen. Tänka på att tänka. 

Avslutade allt efter 1 timme med ett stort leende på läpparna. 

Vi sa hejdå & skildes åt. 

Jag cyklade vidare, hem för att äta lite. Började med matlådor en måndag. Så sent efter två träningspass (ett kort på gymmet innan lek ute i naturen) har aldrig hänt...

Petade i mig middag. 

Ringde några oroande samtal, för att bekräfta en dålig magkänsla... Mitt liv tog en ny vändning i måndags kväll & veckan har blivit en sjukskrivnings vecka. Tisdagen tog jag mig till jobbet, men fick bli hämtad chockad & sedan dess har jag blivit väl omhändertagen av nära & kära. 

Det är förtidigt att berätta här om min förlust, men jag ber om en sak att ni som känner mig att inte skriva något offentligt.  

Träningen blev något krävande, vill ta mig dit, igår var träningskläderna på hela eftermiddagen men de användes inte alls. Träningen har blivit utbytt mot upplevelser i naturen. Det har blivit långa & många promenader i skogen, längst vatten.... Helt underbart! 

Klarar inte ensamheten. Det blir för mycket tankar. 

Min resa mot att vilja klara ett lopp trots att det knappt om tid. Har sprungit några gånger på löpbandet, gjort medvetna övningar för just löparkroppen på gymmet men att springa ute är något jag tydligen skjuter på. 

Tills söndagseftermiddag. 

På med nya skorna & gav mig ut på en tur med 5 km som mål. Det blev 7,23 km. Det kändes bra. Min slitna höft kändes inte alls förrän vilan efteråt. Hälen kändes ibland. 

Min andning är väldigt ytligt. Oavsett längd på passet så andas jag häftigt & tungt från början till slut. 

Men så himla härlig. Denna runda mådde jag så bra av. Känns i några kroppsdelar idag. Inte alls som på ett löpband. Att jag ens överväger bandet. När det finns skog & natur. 

Sov morgon, efter en delvis vaken natt. Var orolig i kroppen. Kokade några ägg & under tiden gjorde jag mig i ordning för att cykla ner till gymmet. Fullkomligt älskar cykeln. Den tar mig snabbt lite överallt, men mest till arbetet & till träning. 

Fortsatte cyklingen på gymmet. Skulle ha styrketränat också men kände att det kunde blivit stressigt med tiden till frisören. Och i efterhand kändes det rätt. Är ju inte helt 1oo efter förkylning & värken i skuldran / nacken. 

Tränings lycka efter tre pass i veckan, ett längre med löpning & fokus på mage/ rygg, två 3o min cardio. Alltid något!!  Siktar på en bättre kommande vecka.