I söndags bilade vi upp till Höga kusten efter ganska snabba beslut. Det skulle bli en tuff resa med känslomässiga stormar. En resa som måste göras. Min mamma har hastigt lämnat oss, hennes själ for vidare. 

Vi har blivit väl omhändertagna av farbror & faster i nordinggrå (en natt i Kramfors). Med goda grytor och frukostar. Men framförallt samtal om livet som ledde till skratt. 

Måndagsmorgon efter ganska orolig sömn så skulle jag bara ut i naturen. För lite löpning. Kände att det behövdes för att stressa av & känna lite ro inför vad som skulle komma skall. 

Först sprang jag åt ena hållet för att hälsa på fåren, tuppen & hönorna hos grannen, fortsatte mot naturreservatet på våt mark men valde att vända (tänkte för mycket på vilda djur. Hihi) 

Sprang vidare på landsväg. Kände mig glad, sprallig men kände stressen hack i häl. Njöt av naturen, minnena, min kärlek till Norrland, friska luften & backarna. 

Det gick ingen raketfart & det var ju mycket pågrund av den varierande vägen. Tunga steg löpsteg ibland och lätta steg ibland. Kuperad längst landsväg. Vänder efter cirka 3 km, efter en backe & springer tillbaka mot stugan. Springer förbi stugan för att jag helst vill komma upp i 6 km. 

Påbörjat en kraftig backe för att vända igen i hopp om att komma fram till målet. Yrar en stund på gården & väljer att stanna klockan 

Dusch o frukost i lyx form. Nötmüsli, knäckebrö, lax samt kaffe. 

Vi åkte till Sollefteå efter frukost. Dessa dagar har varit hemska, så många frågor & få svar. 

Vila i frid mamma!! 

Ska försöka trots detta att fokusera på en dag i taget, vara ärlig mot mig själv & göra sånt jag mår bra av. Försiktigt träna inför Göteborgsvarvet...