ska påbörja en ny utredniningen av min kropp & det som påverkat mig sedan den 1o November 2o12.

 

Det började tidigare under den hösten, under löpningen både utomhus och inomhus på löpbandet. Det kändes som om högerfoten inte hängde med i löpstegen. Och om jag inte minns fel så kände jag mig yr och yrslig i huvudet i kroppen. Sedan började det även kännas under vanliga promenader. 

 

Hade svårigheter att gå rakt, stå utan att luta åt höger. När jag satt så lutade kroppen mot höger tror jag att det var. Kompisar och kollegor fick sitta på min högersida för att stötta upp.

Blir mycket kall, om handen men det påverkar hela kroppen. 

Känner försvagningar och muskelsvaghet. har inte fullkontroll.

Utseendemässigt tycker jag att handen ser äldre ut och tydligare vener. Svagare till utseendet helt enkelt.

 

Högerfoten

Långsammare än vänstern, släpar efter och känns konstig.

De tre yttretårna började krampa (och gjorde det vid streesade situationer men även under stunder då jag inte fann förklaring till kramperna).

Vid ett tillfälle 2013 så observarade en arbetskamrat att min vad blir stenhård under en kramp. Hon försökte massera bort krampen. Tårna på foten viker sig neråt  och själva krampen gör inte ont annat än av själva ansträngningen.

Benet  levde sitt egna liv, t ex. när jag ska sitta på toaletten så flyttar sig benet sig mot vänstern. Och jag kan inte flytta benet utan får flytta benet med båda mina händer genom att flytta det med handkraft.

 

Högerhanden

Kan inte göra finmotoriska saker och även grovmotoriska är en svårighet. I början tappade jag allt i golvet och vardagliga saker var omöjliga. Handen levde ett eget liv.

 

Ansiktet: Kände mig sne i ansiktet under december månad. Det kändes som  om leendet stannade kvar på högersida ansiktet. Men mina nära arbetskamrater såg inte det på mig. Men känslan gick inte att ta fel på. Det försvann efter nyåret. 

 Hade svårigheter med uttal, talade lite sladdrigt & otydligt. och blev missförstådd mycket under några månader. 

Men jag orkar inte föra anteckningar och handstilen är hård och slarvig.

Kramperna i foten är borta, senaste gången var i september. Kall om högersidan, fortfarande krypningar & bortdommningar. 

Allt tar längre tid för mig, i jämförelse med en  frisk person. En längre tid under detta förlopp var högern nästan helt obrukbar. Jag har fått förlita mig mer & mer på vänstern. Många tror att jag är vänsterhänt. 

Det gör mitt arbete som pedagog på förskola ganska svårt. Allt tar längre tid. Jag har ju fått börja om lite med högersidans motorik & blivit vänsterhänt till en viss procent.

Tappar inte kraften lika snabbt som när jag mådde sämst. 

Har upplevt sista tiden att området kring triceps på vänstersida känns annorlunda vid massage, typ som blåmärke eller ömt som tunna tunna nålar. Den känslan har nog alltid varit.

Jag behöver inte hålla allt med båda händerna längre, men vissa saker gör jag bara med vänstern som t ex. telefonanvändandet.

 

Var ett tag väldigt nedsatt i immunförsvaret, men det är helt tvärtom i längre perioder.

 

nu orkar jag bokstavligen inte skriva många ord till.

 

Ett normalläge på min högerhand 

Ett opublicerat inlägg. Många texter uteblir när jag bloggar via blogg.se på mobilen. Använder jag websidan så går det ganska bra. i bästa fall så publiceras det eller sparas.
Känner för lite ordning & reda..... städar i min bloggvärld

En september dag- Antagligen en tisdag efter denna måndag.
Har fått många värmande kramar idag! 

Vill förtydliga att det är bara smärta i själen att leva med detta....! Högerhanden gör väldigt sällan ont, bara svår att kontrollera med domningar och känslan av en myrstig! 

En krampande fot gör bara ont vid överansträngning och lite öm av att tårna "nöts" mot sandiga skor /strumpor!

 

Med lite hjälp igår så har jag tänkt kämpa lite mer! Genom att observera min finmotorik på högerhanden & utmana mig själv! 

En vardag, en vanlig tisdag,:

Knytit snöre 

Klippt 

Städat småprylar 

Antecknat på telefonen 

Skrivit barnnamn 

Öppnat kabinhake
Skrivit anteckningar

Saknar att kunna skriva & rita, saknar att kunna lita på min högerhalva!

 

Har en telefontid den 3 december. För något som började i mitten på November 2o12.
 Blir ju lite fundersam vad det är som tar sådan tid.

 

 

 

Känner mig ofta stark, känner ofta att hoppet lever kvar! 

 

Kände mig så stark att ringa till sjukgymnasten. För det är en svaghet, att stå på mig! För min skull! En svaghet är att jag inte alltid sätter mig själv som nummer ett. Noll prio!  

Men till vilken nytta? Det finns ingen hjälp att få, jag är unik! Symtomen finns där, varje dag & jag lär mig leva med det! Men accepterar inte att gå ovetande & känna mig bortglömd! 

De förstår min oro! De lyssnade! Men nu Känner jag mig bara som någon utan känslor! För det verkar som de bara vill skicka mig vidare! Ring dit, tjata på neurologen & ring tillbaka! 

April var det sista jag hörde! Nu är det september & jag har levt med detta sedan november! 11 månader 

Idag var en sån dag, då jag förlorade fotfästet för en stund! Då jag kände mig svagare! 

En lösning känns långt borta! 

Livet känns hopplöst! I alla fall att bli frisk! 

Fri som en fågel! 

Fri från denna känsla jag bär.... 

 

Måndagen har varit en bra, dålig dag! Jag förlorade bara lite gnista! 

Glädje men med en smula sorg! 

 

                         Tackvare en mycket klock vän så har jag börjat fundera hur jag kan hjälpa mig själv!

Kommentar till onsdagstexten "Förstår någon mig?"

"Hade de misstänkt något allvarligt hade de knappast struntat i dig...
Kan det vara stress? För mycket träning? Stel nacke eller liknande... ? Du vet jag hade yrsel/svartnade för ögonen/svimningsattacker för omkring fem år sedan... Gick igenom mängder med undersökningar, de hittade inget... Sen började jag av en slump gå till massören .. Hon fick loss spänningar i min nacke/axlar som gjorde att jag fick upp blodet lättare mot huvudet... Jag hade gått och spänt mig i flera år!Och guess what?! Det löste problemen!!" - Sofie, en vän som bor lite längre bort än vad jag önskar.

 

Stress, yes! Det tror jag på, det blev väl för mycket med flytt, träning, jobb & fritid när i Oktober/ november.

För mycket träning? Kanske,var det ett bidrag till att det blev ettt "anfall". Men det har i efterhand gjort mig starkare & mer villig att träna. Blivit friskare i "sjukdommen" & styrkan kommer tillbaka. studvis är jag mycket stel!

 

Och de tog mig mycket allvarligt i början, men sedan första anfallet den 12 november, till den sista undersökningen 1o april  så har jag ju återhämtat mig, självläkt mer & mer! De kan ju vara därför det inte visade något. Och de har ju inte tagit blodprov /urinprov på mig, vilket får mig att fundera. Jag vill ju tro att de kan & vet.

 

Men en massör hittade en muskelknuta på höger sida, i bröstmuskeln.  Har då & då börjar massera mig själv på bröstmuskeln. Kanske är det därför dommningarna blir i mindre utsträckning.I alla fall så mycket tackvare Sofies beskrivning så har jag masserat ordentligt & i går stretchade jag mer noggrant än vad jag i vanliga fall gör.

Min meduscin är nog massage & stretchning! Tillsvidare...

 

 

Dramatiskt rubrik, jag vet!

Historik: 1o november så började min högersidan att rycka, det började med "småtårna", sedan benet & fram för allt mitt knä vidare till armen & axeln. Även ansiktet kändes konstigt i december!

Andra symtom,yrsel, svaghet, svartnande för ögonen, gick snabbt ner i vikt, svårt att hålla kvar saker/ små människor, ryckningar, pirriga, handstilen är kaos, handen "lutar innåt".....

Nu är det "bara" svag hand, ingen återfunnen handstil & pirrig/sovande känsla i handen kvar.

Men de hittar ju inget på mina undersökningar.  Och de blir mest förvånade över mina symtom.

Magnetröntgen på hjärnan

EEG elektroencefalografi, är en undersökning för att mäta elektrisk aktivitet i hjärnan

EKG Hjärtat

ENeG/EMG, en undersökning på muskler och nerver i högersidan.

 

Den senaste var idag, kändes stundvis mycket obehaglig. Först fick jag träffa en sjuksköterska som tog hand om mig på ett fint sätt. Sedan kom läkaren för att sticka i mig, för att lyssna på mina muskler och jag hade fina värden.

Vilket är skönt, men jag får en känsla av ovisshet & blir mer orolig. För det innebär att de inte kan hjälpa mig. Och han tyckte att jag kanske borde tagit ett blodprov! Grattis, just vad jag ifrågasatt!

 

Mina vänner, min familj & jag känner oro! Det gjorde även personalen på sjukhuset! Men jag känner att det mer & mer rinner ut i sanden.

Börjar tro själv att jag inte kommer att få någon diagnos! Jag är ett mysterium som inte gillar vården!

 

 

 

 

I morgon är en ny dag.

Jag ska till rörelse & hälsa, för att träffa en ny sjukgymnast med erfarenheter på just handmotoriken (som jag har förstått). Är rädd, nervös & vill bara få ett slut på detta! Personligen vill jag vara färdig utredd nu, kunna leva normalt & ha full koll. Är långsammare, kan inte skriva snyggt & knappandet på tangenterna går sakta.

 

En uppdatering: I mitten på november, en lördagmorgon så börjar mina 3 yttre tår på höger foten krämpa. Först så skrattade vi åt det jag & Jennie, men det gick inte att stoppa. Senare på kvällen krampar hela högersidan. Från tårna, sen benen, knät & sist armen. Känner paniken, men håller lugnet då jag är bortbjuden hos vänner på tacokväll.

Måndagen efter så åker jag in på akuten, högersidan går inte att kontrollera. Även ansiktet påverkas ibland.

De gör ett EKG på mig, de tittar på mig & de kollar hur min reaktion är, t ex reflexer & reaktionsförmåga.

 

Några dagars sjukskrivning.

 

Det fortsätter, men blir bättre. I Januari tills idag, så har det varit domningar mest på högerhanden. Ibland några enstaka ryckning på just högersidan. Kan inte skriva, svårt att greppa, tappar & slinter. skadar mig ofta för att jag slinter, river mig eller saker går sönder.

Gör EEG och magnetröntgen- Inget! Puh!

 

Träffar läkare, går ledsen där i från! Det finns inget rimligt svar! Känner bara att jag är en olöst gåta!

"Bara" remisser! Men hon uteslöt MS (en muskelsjukdom), stroke epilepsi & ...

Har sällen haft ont, bara i korta stunder. Ett ont som känns svårt att beskriva!

.

 

Idag får jag veta att en annan sak kan påverka, en sak jag måste förändra. Men ska bli uppringd av en läkare. Vill inte skriva ut det här, vill du veta så fråga mig. Kanske jag svarar, kanske inte. ;)

 

Har haft ett mycket bra tålamod (förutom en gång som jag minns) kring detta, även om jag är orolig & är ledsen. Är knappt släppt några tårar. Men det är frustrerande att det påverkar på arbetet & mina intressen! Känner en inre stress som ibland syns utåt.
Det enda intresset som inte påverkas är intresset av att vara med vänner, träningen (känner mig på ett sätt så stark) & matlagningen. Älskar ju även pyssel, skriva & livsnjuta, vilket inte är lika lätt längre.

 

I morgon sjukgymasten. Spännande!

Jag lever på hoppet! Ge mig mera hopp, snälla sjukgymnast!

 

 

Jag kan fortfarande inte skriva ordentligt för att min finmotorik spökar & gör mig lite smått vansinnig. Det är obehagligt att inte kunna kontrollera min kropp. Det har pågått i över en månad nu, den 10 november började detta! Mitt i Movember, löparutmaningen!

 

Kan jag få gråta en svätt i en famn?

 

 

Allt började under dagen igår.

Tårna på min högra fot börjar dra i hop sig, & jag gjorde inget. Jennie min vän var mitt vittne. Sedan på kvällen när jag är hos vänner i Ekängen så börjar min oro på riktigt. Känner mig svag i höger sidan, kan inte stå ordentligt & högersidan är okontrollerad. Gör rörelser som jag inte kan styra eller påverka. Så var det nästan hela kvällen, vilket påverkade mig. Var nog ganska tyst & lugnare i min lilla personlighet. Men att stiga upp för at hämta mat i köket var ett eget projekt, vågade nästan inte bära det jag hade i händerna. Så obehagligt.

 

På proemanden idag så kände jag "inte av" mina kroppsdelar, Det värsta var när jag inte kände av marken & bara släpade högerfoten & armen föjlde inte med. Den hängde bara med. Var liksom tyungen att tanka på sånt som jag  alltid gjort, automatiskt. Röra armarna i takt & röras sig rakt. Aldrig, aldrig känt likanande. Vad är det?

Känner någon igen sig i min otydliga beskrivning? Om någon vänlig själv känner igen sig, så skulle det vara fantastiskt med lite tips på hur man får bort det!

Känner oro inför ny vecka på jobbet!