Formcheck. Känns så himla bra i kroppen just nu. Känner mig redo för sommaren & vad den har att erbjuda. 

Formbilderna fotade & passade även på att fotografera mig med de klänningarna jag köpt. Handlade lite till sommar garderoben & förnyade min storlek. Här är två klänningar (plus en till) jag väljer mellan för lördagens inflyttningsfest i Linköping. Vilken tycker ni? Vill ni se den tredje?

 

Måndag: Uppvärmning cykling. Sedan ben & mage utan vikter till att börja med. Behövde köra lite försiktigt, för att inte förlora min motivation. Vill vara lite försiktig nu. Men har faktiskt längtat till löpträning under dagen, kanske till & med intervaller samt fartlek.

Körde även bröst, framsida lår, rygg & axlar innan jag åkte hem för att laga middag. Överlevde på vägen tack vare en manna frutti för att tåget var sent hem. Sedan lagade jag mat & tog en tidig måndagskväll.

 

Tisdag: Crosstrainer, sqauts & mage. Sällskapade med Alexandra.

Träningsvärken måste ju utmanas, & det kändes av att jag tränade igår.

Till middag ikväll blev det nötfärs med  avokado. Efterrätt choklad & kiwi 

Noll träning: Hade en nattgäst fredag- Lördag. Var därför utan karaktär för att träna med åt hälsofrukost.

Lite sömn: Lite för få timmar & orolig sömn på morgonkvisten. Och långa trevliga nätter.
Livet: Funderar mycket på vad som är meningen med livet för mig. Har försökt förstå att farmor är numera ängel. Men det är en overklig tanke. Känner att jag vill ge min familj mer kärlek & vill så mycket i framtiden. Fokus på vad jag vill göra. Har i alla fall haft trevlig helg med Nina (24/7), Mia & Elin. Ätit gott & nyttigt, men smuttat & njutit av vin. Var ute och minglade igår. Så blev nattgäst lördag- Söndag sov nämligen över hos Nina på Östermalm.

Promenader: Har rört på mig massa, även om den planerade träningen inte blev av. Fy sjutton för att träningskompisen var "dagen efter"-
Fritiden: Har hittat lite till min sommargarderob. Kjol, byxor, blus & skor. Idag har vi gått till Djurgården, solat & ätit jordgubbar. Vi tog även promenad för att göra ärenden.

 

Ännu ett ointressant inlägg.

Men ville övertrött göra en uppdatering innan måndagen kommer.

Min farmor har alltid varit en förebild och det finns så många fina minnen. Så mycket värme och kärlek det fanns inom henne. Starkt i kropp och själ. Det kom mycket klokt ur den damen och hennes ungdomliga humor kunde göra de flesta generad (eller talar jag för mig själv?). Det  strålade om hennes ansikte & tog emot oss med öppna armar.

Hon har funnits för mig i svåra stunder & gjort mig starkare många gånger. Hennes glädje smittade och vi kommer minnas henne med glädje i våra hjärtan.
Senast jag träffade Farmor Anna var hennes födelsedagsfriande, 95 år. Och jag fick äran att sitta bredvid henne under trerättersmiddagen. Tack Anna-Pia som såg till att jag fick den ärade platsen. Att det var den sista gången var ofattbart.

 

I måndags slocknade hennes glöd. Nu får hon vila i farfars famn & ta hand om sin förstfödda dotter.
Vila i frid. Vi ses i Nangijala.

 

Fredag: Resan gick bra. Försökte förstå att jag skulle springa 21 km. Men min hjärna ville inte fatta. Var framme i Göteborg kl. 21.oo. Blev hämtat av Madde & Valle på stationen. Vi åkte hem till soffan.
Får ett meddelande från kusin Anna att farmor Anna är inne på Sollefteå Sjukhus, misstänkt hjärtinfarkt. Och jag bestämmer mig ganska snart att springa i hennes ära. Att ge mig själv mer styrka & skänka mina tankar åt henne, Pratar även med kära far. Vi försöker stötta varandra. Somnar med tankarna på farmor & vaknar med tankarna på henne.

 

Lördagen 17 maj. Vi klev upp till fågelkvitter och måsskrik. Sömnen var helt okej, vaknade ganska pigg men lite förkyld. Tillsammans med mina vänner åt vi frukost fram för tvappareten.

Havregrynsgröt, ägg, ostsmörgås, kaffe m mjölk och en bode (en dryck proppfull med bra vitaminer.)

Vi åkte sedan för att hämta mitt tävlingschip och min nummerlapp. Träffade på min nya kollega Alexandra som sparat min nummerlapp, så jag inte behövde köa. Hon var där som volontär för clowner utan gränser. Sedan köpte jag lunch & några saker på apoteket.

Lunchen bestod av massa plock, kalkon, ost, spenat, en grönsaksdrink, jordnötssmör & några mandlar. Packade ner banan, smörgås med jordnötssmör, choklad & mandel.

Bytte om till mina kompressionbyxor från skins, kompressionstrumpor, ett favoritlinne & förberedde mig på alla sett jag kunde komma på. Min GPSklocka sattes på armen & laddade med vatten.

Min privata chaufför tog mig till startområdet & de önskade mig lycka till.
Lämnade in väskan, fixade flera nålar & trängde mig i toalettkön.
Min fot valde att krampa första kilometern. Sprang som en stelopererad.

Nästa krämpa var en av mina tår fick ont men det slutade kring milen. Vilken stämning det var. Och skylten "Heja Gnällspikar" gav mig extra kämpar glöd. Hejjarklacken log jag åt & fick ett leende tillbaka. Musiken & människorna gjorde mig så glad.
Madde & Valle stod på bron för att hejja fram mig. Den kicken efteråt var grym.
Var i mål på 2.12.23.

Tog mig i mål med lätthet, men sedan kom en trött & sliten Susanne i kapp. Innan chokladen & bananen.
Hur kunde själva loppet kännas så lätt?

Träffade på Alexandra (av alla  som var där i vimlet).
Det var så skönt att få en kram efter målgången. Underbar känsla att känna igen någon.

 

Om 24 timmar så firar jag att jag kommit i mål. Det firas tillsammans med goda vänner & lite god mat.  

I Juni förra året anmälde jag mig. Kände att jag har ju ett år på mig. Mycket har hänt sedan den där helgen i juni.

Den sommaren var den bästa ur min fysiska synpunkt. Tanken var väl att statusen varit den samma.

Träningen har gått i vågor, men känner mig ganska redo för att klara detta lopp. Har löptränat mer varierat, både inne & ute.
Vill starta, få en tid att bli stolt över. Men det viktigaste är att göra loppet till njutning ändå fram till mål & verkligen ha roligt längst vägen. Det är en fysiskt & mentalt mål som ska klaras. Hoppas jag kommer  vara stolt oavsett vad som händer i morgon.

Förberedelserna har funnits med i bakhuvudet ganska mycket den sista tiden. Några mindre lyckade än andra.

Sprang 5 km i måndagskväll & har sedan dess laddat med kolhydrater, choklad & vatten.  Vilat kroppen från träning hela veckan (Tisdag- fredag)
Igår fick jag även massage (idrottsmassage) hos min naprapat & en god middag i Vasastan (Stockholm) tillsammans med vännen Mia.

 

Sovit, nja natten till torsdag var perfekt sömn. Men natten som var, inget att skylta med.

Så jag fullständigt på nattens sömn. Fortsätter att ladda på bussen ner till Göteborg. Med sömn, sushi, vatten, choklad......samt en feelgood film.

Skriver en update efter loppen.

 

Du gör underverk. Efter första gången skrev jag på en viss sida att jag svävade på moln & alla trodde nog att jag var nykär. Faktum att vara smärtfri om ens för några timmar är helt oslagbar känsla. Kanske bättre än kärlek. Det är snart 8 år sedan min kropp ramlade i backen & fick en tantdiagnos (en skada många äldre drar på sig). Men jag börjar se ljuset att bli friskförklarad, & det är tyvärr inte min husläkares f örtjänst. Han har gett min kronisk smärta i höften som förklaring. Utan det min egen förtjänst för att jag gått ner 2o kg i vikt viket gjort min kropp lite mer tålig & hittade till naprapat högskolans mottagning.

Första besöket var hos Carina, en söt, rödhårig norska. Hon är stark & hittar ofta väldigt rätt. Sedan tar hon i med händer & armbågar för att lösa upp muskelknutar. ´Det gör ont, men så himla värt det! En muskel i rumpan gav ingen respons & valde inte att svara för än lite övningar & stretch. Kändes konstigt att en muskel är vilooläge.  Efteråt är det ömt, kring musklerna & i hela vänster ben. Masserar gör hon också samt att hon gav sig på ryggraden. Duktig.
 Hon gör att jag svävar på moln. Känslan var verkligen den, kunde gå mig lätta & smidiga steg.  Kände total lycka.

Och kände hoppet.

Har träffat Sigrid, en bra tjej med Norska språket. Hon jobbade också med vänster höft, men lite annorlunda. Hon tyckte rumpan behövde en omgång. Plus vänster sida av magen. Konstigt. Men fick en komplimang, att jag hade starka ben.  

Idag var Carina minst lika stark & känner verkligen hur mycket det ger detta. Hon vill jag ge en puss för att hon räddar mig.
Och 2o14 ska bli ett bra år.  Ska klara mina lopp, oavsett distans.  SKA SKA SKA!

Naprapaten har gett mig hopp om att vilja löpträna

 

God natt mina fina läsare.

I söndags sprang jag min längsta distans i min amatörlöperska karriär!
Och det gick väl så där, hade mina nya tajts på mig & benen höll. Sprang 3 + 6 + 3 i spåret, Och till & från. Det landade på 16 km. Det var perfekt väder & hämnade lite på villovägar. Det blev tuff terräng, via snår, sten & rötter. Men också landsväg, skogsstig, gångväg....

 

 

Nu är det verkligen sista spurten innan Göteborgsvarvet. Biljetten check, boendet check & kroppen check... eller?

Känner helt okej i musklerna, faktiskt så känner jag mig ganska stark. Har försökt att köra lite styrketräning som ska kompensera att jag inte alls kunde löpträna en längre tid på grund av ett felsteg på arbetstid. 

Tränar efter ett program som jag håller på att testa på, ett online PT-program för både knopp & kropp. Och har varit lite långsam i starten med både kosten & träningen. Kosten har varit svår, att hitta balans mellan jobbet,maten, träningen & ha ett socialt liv.Men det går betydligt bättre, blir mer & mer påläst.

 

Sprang några meter i går på förmiddagen. I världens kyla & det var backintervaller som var tanken. Mindre blåsigt in skogen.

 Stannade på 5-6 km

 

Skönt med backträning