Du gör underverk. Efter första gången skrev jag på en viss sida att jag svävade på moln & alla trodde nog att jag var nykär. Faktum att vara smärtfri om ens för några timmar är helt oslagbar känsla. Kanske bättre än kärlek. Det är snart 8 år sedan min kropp ramlade i backen & fick en tantdiagnos (en skada många äldre drar på sig). Men jag börjar se ljuset att bli friskförklarad, & det är tyvärr inte min husläkares f örtjänst. Han har gett min kronisk smärta i höften som förklaring. Utan det min egen förtjänst för att jag gått ner 2o kg i vikt viket gjort min kropp lite mer tålig & hittade till naprapat högskolans mottagning.

Första besöket var hos Carina, en söt, rödhårig norska. Hon är stark & hittar ofta väldigt rätt. Sedan tar hon i med händer & armbågar för att lösa upp muskelknutar. ´Det gör ont, men så himla värt det! En muskel i rumpan gav ingen respons & valde inte att svara för än lite övningar & stretch. Kändes konstigt att en muskel är vilooläge.  Efteråt är det ömt, kring musklerna & i hela vänster ben. Masserar gör hon också samt att hon gav sig på ryggraden. Duktig.
 Hon gör att jag svävar på moln. Känslan var verkligen den, kunde gå mig lätta & smidiga steg.  Kände total lycka.

Och kände hoppet.

Har träffat Sigrid, en bra tjej med Norska språket. Hon jobbade också med vänster höft, men lite annorlunda. Hon tyckte rumpan behövde en omgång. Plus vänster sida av magen. Konstigt. Men fick en komplimang, att jag hade starka ben.  

Idag var Carina minst lika stark & känner verkligen hur mycket det ger detta. Hon vill jag ge en puss för att hon räddar mig.
Och 2o14 ska bli ett bra år.  Ska klara mina lopp, oavsett distans.  SKA SKA SKA!

Naprapaten har gett mig hopp om att vilja löpträna

 

God natt mina fina läsare.