Min farmor har alltid varit en förebild och det finns så många fina minnen. Så mycket värme och kärlek det fanns inom henne. Starkt i kropp och själ. Det kom mycket klokt ur den damen och hennes ungdomliga humor kunde göra de flesta generad (eller talar jag för mig själv?). Det  strålade om hennes ansikte & tog emot oss med öppna armar.

Hon har funnits för mig i svåra stunder & gjort mig starkare många gånger. Hennes glädje smittade och vi kommer minnas henne med glädje i våra hjärtan.
Senast jag träffade Farmor Anna var hennes födelsedagsfriande, 95 år. Och jag fick äran att sitta bredvid henne under trerättersmiddagen. Tack Anna-Pia som såg till att jag fick den ärade platsen. Att det var den sista gången var ofattbart.

 

I måndags slocknade hennes glöd. Nu får hon vila i farfars famn & ta hand om sin förstfödda dotter.
Vila i frid. Vi ses i Nangijala.