Måndagen, då jag förlorade en liten bit!
Känner mig ofta stark, känner ofta att hoppet lever kvar!
Kände mig så stark att ringa till sjukgymnasten. För det är en svaghet, att stå på mig! För min skull! En svaghet är att jag inte alltid sätter mig själv som nummer ett. Noll prio!
Men till vilken nytta? Det finns ingen hjälp att få, jag är unik! Symtomen finns där, varje dag & jag lär mig leva med det! Men accepterar inte att gå ovetande & känna mig bortglömd!
De förstår min oro! De lyssnade! Men nu Känner jag mig bara som någon utan känslor! För det verkar som de bara vill skicka mig vidare! Ring dit, tjata på neurologen & ring tillbaka!
April var det sista jag hörde! Nu är det september & jag har levt med detta sedan november! 11 månader
Idag var en sån dag, då jag förlorade fotfästet för en stund! Då jag kände mig svagare!
En lösning känns långt borta!
Livet känns hopplöst! I alla fall att bli frisk!
Fri som en fågel!
Fri från denna känsla jag bär....
Måndagen har varit en bra, dålig dag! Jag förlorade bara lite gnista!
Glädje men med en smula sorg!
Kommentarer
Postat av: Matilda
Vad jobbigt att du inte får rätt diagnos och hjälp... Jag tycker verkligen att du ska kontakta KiropraktorHälsan här i Nyköping. De är inte vanliga kiropraktorer som "knäcker ben" utan de jobbar djupgående med nervsystemet i kroppen. De har hjälpt massor med folk som haft olika typer av problem länge och "provat allt" men inte blivit hjälpta genom den vanliga sjukvården. Gå in på www.kiropraktorhalsan.se och läs på "Sagt om oss". Det är ju värt ett försök! Kram!
Svar:
Blue Angel
Trackback
