Samtal från neurologen på Midsommar
På förmiddagen i fredags, på midsommarafton ringde telefonen. Jag hade varit ute & sprungit en fem kilometersrunda. Påbörjat förberedelser för att fira midsommar med vänner, mitt i ett lite olämpligt tillfälle ringer telefonen
Ser snabbt att det kan vara min läkare. Hon jag haft god magkänsla av från första träffen. Läkaren som trodde på mig, på riktigt...
Hon ringde efter sin nattjour.
För att berätta för mig hur min mr (magnetröntgen) hade gått. Det visade sig att....
Några av mina kotor uppåt bröstryggen och nacke har utbuktningar. Och en inflammation i höger axel. Det sa hon i korta drag.
Har varit i kontakt med vc på grund av inflammationen men det blir något att ta tag i augusti. Just för att jag inte är smärtpåverkad, utan min problematik är känselbortfall, dommningar, känslig för kyla etc.
Tog ett modigt beslut tackvare en god & klok vän. Jag blev förvånad över att jag skrev till kiropraktor igår & ringde idag efter ett svar på mitt meddelande.
Så, ett Kiropraktorbesök blir det på onsdag. Lite pirrigt, men är full av positiva förväntningar. Ska bli så intressant.
45 roliga minuter
Detta skrev jag förra lördagen, men själva publiceringen blev aldrig av. Ville nog skriva mer.
Kom till gymmet 06.31 en lördag.
45 min senare hade jag haft ett roligt benpass.
Sving med kettles bell
Utfall med 12,5 kg stång
Hamstrings
Benpress
Hopp på box
Vader på stepbräda
Jag var själv till strax före sju, och nästa kom in efter sju. Jag är imponerad
Det är lördag. Jag är imponerad av mig själv. Och glad!
Jag blev glad och imponerad av de andra som tränade samtidigt.
Jag var ju där så tidigt för att jag skulle resa till Kalmar lite senare.
Träning och nostalgimusik
Startade morgonen med 65 minuters promenad. Helt underbart väder & podd med inspiratören Mia Törnblom i öronen.
Eftersom vi hade möte igår så blev det ingen träning. Himmelen bestämde sig för att öppna sig på eftermiddagen så jag sprang inte innan mötet. Och efteråt så blev det inte heller.
Till mötet bjöd jag på ost, finncrips, kex & tomater. Nyttigare fika, även fast även jag blev sugen på kladdkaka.
Ingen tisdagsträning men tisdagsoromenad
Men idag på vilodagen tog jag mig ner till gymmet
Triceps med en hantel, en hand 4 kg 12x3
Triceps med en hantel, två händer 9 kg 12x3
Maskin bröst 23 kg 3x12
Maskin Triceps 30 kg 8 + 12 +12
Dips (med hjälp)
Triceps med 1o kg viktplatta
Detta skriver jag för att kunna återblicka. För att se bakåt på resan.
Från stor till liten (85 kg minst - 55 kg)
Från mittemellan till mindre.
Förklaring, nu får det bli förändring. Jag måste tillbaka till en trivselvikt, för att känna välmående & ta det i min takt
Nu ska jag sova, för steget närmare målet.
För att känna mig utvilad.
Jag vill tillbaka till styrkan jag en gång hade & känna mig lite bättre själsligt!
Fortsätta med bra immunförsvar & börja älska / uppskatta livet..
Sista dagen med träningsvärk!
Jag vet exakt vad jag utsatte mig för i söndag. Ett riktigt ordentligt benpass!
Det ledde till en fantatisk träningsvärk & kvitto på att träningen gjorde sitt.
För halva måndagen, hela tisdagen & onsdagen var helt sanslöst ont, så det blev opraktiskt. Igår kunde livet gå vidare, men det kändes i trapporna, när jag hade ett förskolebarn i famnen & när man skulle sitta.
I onsdags började jag tro att jag hade fått något allvarligare än träningsvärk. Hihi. Lite tokigt att få så ont av träning. Jag är varken otränad eller amatör även om den tyngre benträningen har tagit paus.
Det positiva är känslan att vara på rätt väg är den bästa känslan. Det bästa beviset på att jag är påväg tillbaka.
Den energin jag haft är ett minne blott.
Mot ä ett gott hälsoliv!!
Hjärtebarnenslopp + benträning
I söndags blev det bubbel träning.
Först ett riktigt kanonpass för ben & mage.
Körde hamstrings, benspark etc. glömde vanliga hederliga benpress & "hann inte" göra favorit svingar med ketel bell.
Men gjorde squats i smithen 7 kg stång +2o kg vikt. Det räckte för mig tydligen.
Efter det & loppet såå vet jag exakt vad träningsvärk innebär. Detta är dag två, men redan igår på dagen, på eftermiddagen så kom träningsvärken. Normalt först för att lite senare på kvällen, kom den verkliga känslan i låren. Upp för 4 trappor var tungt, sätta sig i soffan bekvämt kändes omöjligt & har nog sällan blivit störd i sömnen. Kanske efter mina långdistans lopp. Men detta var ju bara ett vanligt efterlängtat pass.
På 75 minuter. Som jag hade längtat till att göra ett ordentligt benpass
Cyklade hem. Bytte om till 5o %
Gav mig till ett naturreservat för att springa hjärtebarnenslopp. Startade 2o min senare än både min vän som startade i Kalmar & Stockholmsfolket.
Nu ska jag träna vidare överkropp! Så skriver lite mera om loppet längre fram
Bästa kombinationen att först köra tungt ben & sedan springa 5 km & försöka prestera. Tänkte inte på det då.... Haha känns lite extra idag. Två dagar senare!!
Puss såå länge.
Så mycket gladare idag!!
Blodomloppet Linköping
För några månader sedan anmäldes arbetslaget av våra chefer till blodomloppet. Jag valde att springa milen & de andra sju ville gå.
Veckan innan loppet så skulle vi ordna startnummer och T-shirts. En tjej på en annan förskola skulle ha min & jag åkte ner för att hämta kollegors startkit på blodtappen dagen innan.
Tidigt på onsdagen åkte jag till förskolan där min startnummerlapp var. Inte var den där... Men åkte nöjd därifrån, för vi hade bestämt oss för ett mötas vid starten med de andra förskolorna. De skulle ta med sig sakerna åt mig, annars ringa mig om det kom upp några funderingar....
Torsdagen kom. Jag tränade styrketräning på morgonen, hade packat inför kvällen redan för jag skulle sluta 17 3o på förskolan. Min start skulle vara 19.o4. Nere i området fick jag en stress i kroppen, som handlade om att inte få min tröja och nummer
Letade folk, ringde folk, ringde fel folk...
Hittade folk!
Min oro blev sann. Inget startnummer. "vi hörde inget ifrån dig..."
Ledsen springer jag mellan information - information, lämnar in väskan. Får ny startlapp & T-shirt som jag inte hinner byta om till. Springer till start
Anfådd och jäkligt besviken på människor - för mig okända människor.
Får starta med två andra. Tjejen är så beundransvärt snabb. Fint löpsteg & perfekt andning. Jag känner mig som en trött & törstig gris.
Gav henne feedback. & sa även att hennes tempo skulle jag aldrig klara. Men jag gillade att springa bredvid henne & för att sedan jaga henne.
Vid dryga 5 km var det välbehövlig vätskekontroll & strax efter så blev jag tvungen att fråga om jag fortfarande sprang rätt. Kände mig lite ensam.
Strax efter detta sprang jag ikapp några andra tiokilometerlöpare.
Försökte släppa min lilla besvikna känsla. Försökte få normal andning. Fick lite extra ork. Sprang in på 1.oo.17, som sedan blev ändrat till 1.oo.41
Några minuter senare än väntat. Var nöjd i alla fall. Efter att jag släppt känslorna...
Det blev en mysig stund med fika tillsammans med kollegorna. Matkasse från Ica. Min matlust kom aldrig. Bara törstig. Gött var det. Älskade sällskapet!
Till vardags: godisråtta
Ni som läst min blogg under längre tid vet att jag haft extra svårt att fokusera bort socker som godis choklad & fredagsfika. Eller vardagsfika på jobbet. Jag har ätit smågodis & inte njutit. Ett tag hade vi något framme dagligen på älskade jobbet.
Men har under senare tid efter påsk någon gång haft lite bättre fokus. Och verkligen försökt. Och lyckades speciellt fram till Göteborgsvarvet den 20 maj
Tyckte att jag såg en bättre spegelbild
Lite slankare. Men i den tidpunkten trodde en farmor på förskolan att jag väntade smått.
Såå varför ska jag sluta med goda saker med sockerhalt?
Varför ska jag äta mindre portioner?
Har ökat konditionsträningen mer intensivt varierat & lagt på mera tid.
Drack mera vatten ett tag
Och någon dag innan loppet så såg jag att något hade hänt på vågen. Men det är knappt någon skillnad. Men glädjen kom tillbaka. Inte alls långt ifrån delmålet. Ett nygamlat delmål. Men några dagar senare uppe på den stadiga siffran igen (för min egna dokumentation skull: 61-62 kg)
Nu vill jag inte ha godis & socker i mitt liv men varför försöka när jag inte känner att det ger något att försöka.
Tidigare har det märkts av snabbare
Känt mig mindre svullen snabbt och efter ett tag hoppar siffrorna ner till det bättre.
Jag har ju en gång gått ner mer än 2o kg
Gått upp 7 kg från trivsel kg. Och vill nog ner i alla fall 5 av de.
Jag vet verktygen. Jag vet boven. Eller bovarna.
Så varför fungerar inte det denna gång. Nä helhjärtat har jag inte försökt, men 75 procent hjärtat. Jag är inte redo för det helhjärtade. Jag har inte alltid varit helhjärtad under tidigare vikt resa, men det var lättare. Som jag minns...
Men jag vill ha mina gamla jeans. Och tror att jag kan göra det 8o hjärtat i kombination med träning & kost.
Samt förstå fördelarna med sockerfritt
De riktiga fördelarna.
För efter Göteborgsvarvet blev det lite lite svårare igen
Jag har svårt att argumentera om varför jag ska sluta helt med socker & det vita mjölet. För att förväntningarna får sig en törn.
Jag tror kroppen är för stressad efter allt som hänt.
Men jag mår relativt bra nu. Det är ingen daglig sorg i mig, hjärtat mår så mycket bättre.
Såå nu såå...
Med lite extra driv.
Avslutar denna text nu för att försöka få lite positivt energi & driv!
Nu ska jag snart se resultatet av träningen & minus socker. Redo eller inte!
Hård måste bli hårdare!
