3o min promenad. I regn och vind. Alltså, mina regnbyxor har blivit tajta. Vadan detta? Det tog till och med emot så hastigheten på stegen blev något långsammare. En riktig aha-upplevelse.
Crosstrainer i 3o min. på gymmet. Tack vare en väns uttalade om bilder på sociala medier så har det givit mig en positiv "effekt". Det ska bli jobbigare, mer fokuserat och främst det ska se ansträngt ut. Exakt hur hon sa detta effektfulla till mig minns jag inte, men hennes syfte var glasklart. Att en svettigt och ansträngd bild var klart mer trovärdig en snygg spegelbild-bild.
Så ja jag anstränger mig mer under cardion, så som jag gjorde förr. så som jag vill göra. Men inte haft lusten, inte full fokus på det jag gjort.
Även promenaderna har blivit raskare (när jag inte har regnbyxor). Snart kommer alla kläderna vara för stora. Önsketänkande.
Efter crosstrainer så stretchade jag igenom kroppen noga. Och skulle köra ben. Men obehaget från läkarbesöket kändes fortfarande. Jag testade sittande benböj men då kände jag av vänster knä. Gav upp för att köra rygg.
6o min ryggträning.
Latsdrag
Rodd
Enhandsrodd.
chins med stöd.
Bara hänga i stång.
Armhävningar
och ett gäng andra övningar.
Det går dåligt att byta gym. Vet inte vad som tar emot mest.
Att det var där min resa startade?
Att jag känner mig ofta välkommen och väl mottagen.
Att medtränare tar initiativ att samtala och hjälpa.
Att jag känner gymmet, jag vet hur maskinerna fungerar, jag vet vad div. maskiner har för syfte, jag vet vart saker och ting är.
Men jag vill inte vara kvar för att det är inte lika välskött och fint längre. men främst en olustig känsla över att vara där vissa dagar. Det har tyvärr blivit så att jag valt bort träningen och tappat mer och mer motivtion.
Nu har min motivationsbrist varit påverkat av annat, men detta var en annan känsla.
Så målet att byta gym har suttit i länge. Jag har till och med provat gymmet två eller tre ggr. Men inte varit tillräckligt modig att ta tag i det. Men jag SKA!!!
Ligger i sängen och funderar på hur jag ska lyckas. Hur jag ska göra för att förvandla mitt mål till planering, så att det inte stannar bara drömmar & mål. Det var så långt jag hann skriva innan John blund kom som gäst.
När jag tränade mycket mer än vad jag gör idag läget så tränade jag långt ifrån så mycket som skulle krävas av mig för att komma dit jag vill. Men jag hade ett hälsotänk att många av passen gav något bra & positivt. I dagsläget är jag mycket obekväm i gymmet och vill inte riktigt visa mig. Trivs inte med att ha kläder på mig, känns som om inget passar.
Trots denna känsla känner jag att jag är påväg tillbaka. Till den vardagliga glädjen och hoppet finns om livet.
Jag har inte varit redo att ta mig själv på allvar. Jag har varit i en bubbla av sorg och förtvivlan för länge nu. Nu är det dags att ta sig i kragen.
Göra en plan. Att kliva in på gymmet räcker inte. Att vilja springa utomhus på helgen duger inte... För det är bara en tanke som inte blev av.
