Ligger i sängen och funderar på hur jag ska lyckas. Hur jag ska göra för att förvandla mitt mål till planering, så att det inte stannar bara drömmar & mål. Det var så långt jag hann skriva innan John blund kom som gäst.
När jag tränade mycket mer än vad jag gör idag läget så tränade jag långt ifrån så mycket som skulle krävas av mig för att komma dit jag vill. Men jag hade ett hälsotänk att många av passen gav något bra & positivt. I dagsläget är jag mycket obekväm i gymmet och vill inte riktigt visa mig. Trivs inte med att ha kläder på mig, känns som om inget passar.
Trots denna känsla känner jag att jag är påväg tillbaka. Till den vardagliga glädjen och hoppet finns om livet.
Jag har inte varit redo att ta mig själv på allvar. Jag har varit i en bubbla av sorg och förtvivlan för länge nu. Nu är det dags att ta sig i kragen.
Göra en plan. Att kliva in på gymmet räcker inte. Att vilja springa utomhus på helgen duger inte... För det är bara en tanke som inte blev av.