Lördagen innan ställde jag om mina tankar, från revanschsugen till att njuta av loppet, uppleva folkfesten & vara i nuet. 

Det gjorde nytta det som oroande mig var vädret & värmen som förväntades komma. 

Resan till Göteborgsvarvet fungerade ypperligt, helt enligt plan. Åkte buss med löpande entusiastiska killar & tjejer. 

Vi stannade för frukost & bensträckare. 

Jag kände mig inte stressad under hela dagen. Gott om tid för mig själv & alla intryck. 

Lunchen blev sushi, då det inte blev som grundplanen på fredagen. 

Åkte till start med bussen, ordnade det sista & kunde med god marginal hitta startfållan. 

Peppande härliga rop från publiken, blev bjuden på öl men tackade vänligt nej & jag såg skyltmannen. Köade en gång på toa för att slippa längre köer längre fram... 

Såg mina vänner längst vägen, på deras vanliga plats. Christian fotade en glad, Ivrig & pigg Susanne. Madde vinkade med hunden Optimus tass & jag vinkade glatt tillbaka. Fick lite extra energi. 

Loppet blev smärtfritt, utan konstiga symtom,  ett behagligt halvmaraton. Kände mig i mentalt bra form, glädjen kändes i hela kroppen. Kände mig stolt och lycklig utan bekymmer. 

Sprang in i en liten vägg sista två kilometerna. Efter en backe över en gångbro. Kom snabbt in i fas, men det var onödigt med tanke på hur nära målet var. Kunde typ spurta in i mål. Och sprang in med lycka. Och inte galet slut heller. Såå stolt!!  Det har vänt. Känslorna var så mycket lättare att beskriva nu. Än den nollställda känslan 2o16. 

Tog emot medaljen stolt, gick stelt iväg för att mumsa kexchoklad & banan. Brydde mig inte om tiden ens, vilken var ovanligt men positivt. 

Tog mig bort från vimlet. Ringde en vän som sprungit sitt andra Göteborgsvarv för att kolla att hon var okej & om vi skulle ses. Vi var båda för trötta,  lite frusna &  fokuserade på annat. 

Traskade vidare & jag tog mina saker för att hitta tillbaka till Liseberg, bussen & någon restaurang. 

Hittade en Sportsbar som jag beställde mat & vin på. Med utsikt mot Liseberg samt bussen som skulle ta mig hem. 

Trevlig personal, god pizza & gott rosé. Stressade av.  

Bussresan till Linköping var bara avkoppling, lite godis & film. 

Kom innanför dörren vid oo.oo efter en långsam cykeltur genom natten 

Stolt som få! 

Träningsvärken kom smygande, lite smått ont i knät men det försvann efter dag ett. 

2.15.30 blev tiden några minuter från personbästa. Men det mentala måendet var bäst.

Besegrade mig själv! 

Jag kan 

Jag vill 

Jag ska!!