Nu har det länge sedan jag hade en veckoplanering, det har falligt ur. Det hände något 2016. 

Så jag är den som har mål men ingen plan hur jag ska komma dit. 

Och så får det vara. För jag vet att det kommer förändras. Det får ta tid. 

För jag tränar och kämpar på ostrukturerat. Som jag är. Lite mer av mig helt enkelt. Känner jag för att köra flera muskelgrupper eller enbart träna roompa en kväll så gör jag det. Just nu är huvudsaken att jag tränar. Och set viktigaste är att jag mår bra. Jag känner ned hjärtat och själen att jag är påväg i rätt riktning, 

För igår så blev det spontant på just sånt jag längtat till men inte haft tilräcklingt med lust. Den riktiga lusten kom till mig igår. 

Jag körde kondition gånger två, först cykling och sedan löpning. För att jag ville lyssna på ett helt avsnitt ur träningspodden. 

Cykling i normalt tempo med lite lätt pulshöjande, milen på 3o min. Och sedan något galet kan jag tycka blev det löpbandet i 45 min, 8 kilometer. 

Snacka om att jag kände mig välmående. 

Det blev inte så mycket rygg den fredagen. Då jag kände för att rädda min kondition. Som är en färskvara .

Tack vare min vän Therese så har löpningen blivit lite mer intressant igen. Det är ju glädjande i sig. Att få en träningsvän. Och jag har en till pågång. 

Något annat som hänt igen är art jag inte hittar min anmälan till tunnel run som ligger närmst i tiden av anmälda lopp. Panik!!  Sist var det ett lokalt lopp för 1,5 år sedan.  

Letar vidare i mailen. Innan dagens träning.