Alltså lycka att känna sig som mitt gamla jag. Nästan. Kanske till och med snäppet bättre. Den tuffa tiden kanske gav något positivt med sig. En bra & positivare känsla i kroppen. Förra helgen var en dipp, men det får vi människor ha. Det fick jag ha. Tidigare under de senaste två åren har inte glädjen & hoppet funnits. Kände mig mållös och det värsta var att känna motsatsen till att älska sig själv. Att låta det dåliga självförtroende och tilliten ta över. Att vara ovän med spegel & alla kläder.
Men nu, känner mig på väg, till rätt. Min rätta stig. Den tuffa tiden gav min styrka. Och målet blir tydligt: Mål må bra!
Vägen dit ser ljus ut igen, jag har precis sluta tvinga mig till träning & börja längta. Börjar trivas i köket och känna lusten att hitta på saker med vänner. Jag har börjat springa igen, på löpbandet men även utomhus. Jag har ett fokusmål för träningen. Jag vet ofta vad jag vill köra. Har en tanke på hur dagen veckan och helgen ska se ut. De stora skillnaderna som känns positivt!!

Det starkaste är att faktiskt börja älska sig själv igen. Se ögonen gnista och gilla sin spegelbild. Ge mig själv upplyftande ord och känna mig stark. Jag kom starkare ur detta. Vad skulle jag göra utan familj och vänner?
Levnadsgladare orkar och vill hitta på saker, det kom först av allt. Före träningen, hälsan, spegeln... Lyckan kommer smygande. Tränar flera gånger i veckan med fokus
Har fått ordning på kosten, bättre genom mindre portioner och äter kosttillskottet krom för minskat sötsug.
Äter kosttillskott för immunförsvaret och hallonkreton (helt naturligt) för förbränningen.
Går ibland sköna harmoniska promenader, oftast ensam för att hitta mig själv, landa och ta min takt.

Min visuella väg är påväg till rätt riktning. Positiv energi!