Äntligen tog jag tag i svackan. Men det kändes verkligen som om det behövde komma till mig denna gång. Har under flera tillfällen det senaste året tvingat mig till träning och allt för ofta har det slutat med att jag avslutat passet, antingen bara på själva känslan på att det inte är rätt men även av andra orsaker. Magont, skador och människor som påverkat känslan.

Denna vecka känns det rätt, det känns inte som om jag behöver tvinga mig. Sköter maten och kosten nästan helt.
Tränade ensam i måndags, i tisdags med en vän & kollega från den senaste arbetsplatsen. Vi åt middag på hälsofreak och planerade Stockholmsresan tillsammans. Igår tog jag en löptur i snöblandat regn. Nu sitter jag på en konditioncykel och har utsikt över gymmet på actic.

Jo men detta känns helt rätt.
Känner mig gladare igen sedan en tid tillbaka!