Så med motivationen till att bli en bättre löpare så var jag ordentligt pepp att springa. Starten blev igår, då sprang jag på morgonen innan det var dags att åka till jobbet. Det blev 5 km på 25 min. fast med pauser.

Jag gick ut för hårt i början & lyssnade inte på kroppen.

 

Idag ute längst en och en halv sjö, i vacker solnedgång & såg två flygande svanar.
Två vackra saker att njuta av.

5 km 27.o3

Jag spring på där & njöt av dagsljuset. Njöt av att vara ute, titta på andra motionärer & bara följa med i mitt tempo. Även om jag blev sugen att följa efter en fin karl där runt sjön. Men då hade jag nog fått hitta den ofunna rekordfarten. Och springa längre än tänkt. Motivationen fick mig att öka farten lite en stund. Bra morot. Har fungerar förr med fina karlar i tränings sammanhang.

Tänkte faktiskt inte på att jag sprungit vid två tillfällen dagarna efter varandra.

 

Stötte på hinder idag, precis som förra gången jag spring ute. Höger fot vill inte vara med, den släpar efter & det känns verkligen som om det är en av två simfötter på foten & löpsteget låter konstigt.

(nu vet jag att det finns de som inte förstår mina texter, men denna känsla kan jag inte förklara)

Men är så vansinnigt stolt över att jag tar mig ut & jag utmanar mig själv i lopp.

Och sista backan hemma (Sundbyberg) känns lättare

 

Nu är jag upplagd för mys.