Linköping är hemma. Fast jag bor i Stockholm just nu. 

Det är mycket som betyder trygghet för mig i linköping. Det är inte lika stort & läskigt. Som att jag & mitt lokalsinne har fått några törnar både en & flera gånger. 

I söndags var jag ute & sprang, löppasset började i skogen & var mestadels i skogen, men förvillig började när jag kom till hus, ladugårdar och hästhagar. Mörkret föll & jag sprang inte längst ett elljusspår. Var tvungen att fråga mig fram. Symbolerna för spåret var otydliga. Men det blev milen. 

 

Är nu hemma i Linköping sedan några dagar. Hade siktet inställt på att löpträna, men på känd mark.  Fast inte... För efter tips så blev jag sugen på att springa i Hackefors. En till utmaning i ny miljö. 

Det blev 11 km. Och kände mig trött efter 9 km. Undra hur långt jag hade orkat...? Om jag bara hade kämpat i lugn takt. Att träna här hemma vet jag vad jag har ett förvänta. Trots att jag inte riktigt vet vart jag är, så känns det lite bättre.

 

och sedan träna idag på mitt vanliga gym. Som jag inte lyckats få någon att träna på "istället för mig". Så det är bara för mig att ta mina träningskläder & träna oberört. Inget krångel. Men inte så ekonomiskt att ha två kort. Haha 

 

Har dock fler möjligheter i Stockholm. Fler vänner & kollegor som har passion för träning/ hälsosam livstil.