Min kropp har vant sig  vid min nya vikt. För cirka 1,5-2 år sedan hade jag daglig smärta i vänster höft. Men eftersom jag gjorde allt för att bli lättare så, började smärtan försvinna mer & mer. Det senaste året har det bara varit bara lite värk vid ansträngning. Men för cirka en vecka sedan, precis när jag började min utmaning i löpning kom den dagliga smärtan tillbaka. Och faktiskt så tror jag att det beror på att det är muskler som är svaga just kring höfterna. Musklerna som ska bära upp är inte tillräckligt starka helt enkelt. Eller är det enkelt?Har börjat känna av höger sidan också. Ska återuppta mina övningar från sjukgymnasten, stretchövningar & styrkeövningar.
Jag har en förslitningsskada på vänsterhöft & fått två kortisonsprutor för smärtan. Många säger att jag går snett & verkar halta, något jag själv inte tänker på. Men har börjat reflektera över. En annan sak som en sjukgymnast sa var att högerhänta pedagoger brukar ha barnen på vänster höft, & jag bär på höger. Och förr bär jag på vänster. Automatik, för att rädda kroppen? För att kompensera?

 

I alla fall, har börjar ta de nya Voltaren (inflammationshämmande & smärtställandekapslar) i desperation. För att kunna jobba nästa vecka & börja träna lite längre löppass igen. Men prioriterat att kunna röra mig ordentligt & leva utan daglig smärta.

 

Vad ligger bakom min tantskada?
Jo, för massa år sedan. Året var 2oo6, så var jag hemma i en förkylning med feber. Jag bestämde mig för att själv ta mig till affären & det slutade med ambulans därifrån. Jag fick ett lågt blodtrycksfall, i kassan på Coop, i Nyköping. (Pinsamt.Kanske därför jag flyttade). Jag svimmade & satte mig på rumpan/höften. Och de ringde efter ambulans! Det var första gången för min skull & (hittills) den sista gången jag åkte ambulans. De tog väl hand om mig & blev sen hämtad av en kollega som körde hem mig. Matvarorna fick jag hämta i annan bil.

Smärtan kom exakt en vecka senare, den var inte att leka med. Mina kollegor fick hjälpa mig upp från golvet & göra alla lyft åt mig. Men jag trodde den skulle gå över. Sökte vård den sommaren. De hittade inget speciellt.
Flyttade till Linköping hösten 2oo6.

 

Röntgades här i Linköping! Men på de plåtarna såg man inget.
Kan ha skadat mitt bäcken, därför strålar problemet ut i höften. En förslitningsskada, som gamla tanter har (min fd. husläkares ord). Fick sprutorna av min läkare, så himla obehagligt. Och tydligen ska man inte ta kortisonsprutor, det är inte bra för musklerna, nerver & leder. Den infon fick jag aldrig av honom. Det har andra läkare & sjukgymnaster talat om.

Smärtan har kommit & gått, men nu är den åter.
Mer träning!!