I måndags sprang jag i backar & trappor. Men i mörker. Så himla skönt! Startade i en backe i närheten av mig & hittade nya vägar. Det var nära till skratt hela tiden. Men en blandning av rädsla. Men vet aldrig vad som kommer i vägen. Blev under löpningen rädd för tre pizzabagare. (tyst reaktion från mig)
Plötsligt var jag på en stig/gångväg och det blev kladdigt. Kanske hundskit, vad vet jag?

Några backar och massa trappor senare, hemma!

 

Krångel med GPS, vecka tre. Så får gissa mig fram 34:oo minuter och 5 km. Tänkte försöka springa samma runda nu!

 

Theres skrev just i dagarna om att leka sig fram i löpstegen i sin blogg, & orden stämde så bra in på hur jag kände mig! Glad, sprallig & full av bus. Klockren! Skulle vilja skriva som Theres, så som hon skriver om träning & sina pass. :)