Blev tvungen att springa av mig lite känslor. Åh så mycket bättre det blev! Några små rackare (i form av överflödiga känslor) blev jag av med på vägen. 

Efter cirka 3 km börjar jag känna av att högerfoten "inte hänge med". Någon som vet vad det beror på? Känslan är svag, domnande & orkeslös. Men det försvinner. Känt den känlsan i cirka ett år, vid just löpingen.

Min bästa tid var vid 6 km och 7 km, enligt mitt minne & känslan. Den sjunde kilometern 5 min 29 sek. Min bästa tid var på 7 km, kroppen är facinerande. Kände mig stolt & den känslan sitter i. Jag vill bara springa igen.

 

 

Tittar på mina tider (funbeat) från januari

14 januari 1o km, 6o min 11 sek.

21 januari 1o km, 73 min

Efter dagens löptur i alla möjliga miljöer så hitta jag till duschen & tog senare bussen till stan för att träffa Jonas. Alltid lika trevligt & givande.
Vi besökte hälsofreak. Jonas tog sig en bit mat & jag var nöjd med en proteinsmoothie & ingefärskaka.