Ibland känner jag längtan till att få vara ensam. Ta en stor kopp te, en filt & en bok låter helt idyllisk. Innan skulle det varit inköpt favorit blommorna & dofta gott i lägenheten.
Men nu känner jag mig så ensam, trots att jag har finaste & bästa vännerna.
Men saknar närheten av många kära vänner långt bort & det där känslan att alltid ha någon vid sin sida.
Just nu saknar jag tryggheten i en relation mellan man & kvinna. Där jag vet vad jag har.
Saknar pirret, kärleken & tryggheten.

Ibland känds det som om jag varit singel i 3 år, ibland känns det som jag varit singel med en underbar paus på 2 månader & en annan paus på cirka 9 månader. Och ibland tror jag att jag inte kommer finna kärleken.  Men innerest inne vet jag att så kommer det inte att vara!

Har underbara vänner omkring mig, vänner som vill vara med mig. Vänner som vill ta ett glas vin & gå ut på krogen. Men tänk om jag börjar ledsna på det. Tänk om jag saknar hemma kvällar? Ja vet att jag får kul, brukar jag tänka. Och ja, jag har haft kul. Men går man känslan att jag vill göra annat, leka med vänner jag inte lekt på år & dagar. Sakna, vara saknad!
Trots att jag vet att dessa underbara människor finns för mig, trots att jag vet det så väl. Så kan ensamma känslor komma. Ikväll är det en sådan dag... det är helgen som kommer smygande.
Det handlar kanske lite om att man vill bli uppvaktad & ha liten extra mysig stund. Närhet. Annan närhet!

Just nu vill jag inte vara ensam, men ändå vill jag vara ensam.
♥