Men av olika orsaker så traskar jag in en och en halvtimme, senare än normalt innan jag börjar träningen. 

Och det underliga var att det blev ett pass som jag inte gav upp fören jag faktiskt kände mig färdig.  Trots en trött kropp så tränade jag nästan enligt plan. 

Kroppen har känt mig bättre starkare och tålamodigt med tid. Men utan att känna viljan att fortsätta & motivation. Måste hitta stjärnan till detta fenomen sätta ord på det. Göra träningen till viktigt för mig 

Idag var jag tidsoptimist, kom ner sent.

Igår fick allt annat bli sent & träningen dög 

Nu ska jag eftersträva flera perfekta träningstillfället. 

Sitter och sover, mitt i texten. Dags att sova. Jag får korrekturläsa kommande helg. 

På måndagen så var jag uppe med tuppen till jobbet. Sedan körskola (känns som ett evighets projekt), åka ut till landet för att titta på hus. 

Hoppade över riktigt mat för att mumsa måltidersättare. Det blev jag inte stolt över. För att sedan åka till gymmet. Peppad av särbon. Klockan blev strax före 2o.oo. Så himla stolt att jag inte föll för soffan. Hemma lite sent, men övervägde det positiva. 

Det har inte hänt ofta tidigare & det kommer inte att hända. Där emot måste jag, fortfarande bli så mycket bättre på att planera. I detta fallet. Träna söndagen. För tröttheten jag hade efter en heldag hemifrån & inte hinna äta ordentligt blir inte optimalt. 

Jag klagar inte, känner mig positiv till den måndagen. Till & med stolt, för att jag prioriterar vila efter långa & tunga dagar - i vanliga fall. 

Tisdagen, då blev det ett gruppträningspass som jag fallit för. Kruxet är att jag har bara 3o min. Och i tisdags blev jag bekväm & lat så jag orkade inte fortsätta. Det var också den där planeringen. Tvättid i tvättstugan hindrade mig. 

Det skulle jag göra på onsdagen, men jag tillägnade dagen till hemmet. 

Torsdag, ett ganska lyckat rygg & Tricepspass 

Vet ni vad det bästa med denna veckan är, flera promenader, korta men några steg på plus. Och absolut ingen stress till jobbet. Haft flera minuter plus. Även min träningsmorgon i torsdags. Ramlar in 15 min innan start av dagen. Middag ute med vännerna på jobbet på torsdagen. 

På fredagen, uppe med tuppen igen. 

Jobbar 6.15-12.3o 

Läkaren på neurologiska kliniken kl. 13 med liten försening. Ett lyckat möte & undersökning. Kände mig såå glad, på riktigt... Kände lycka. Kanske har vi ett mål i sikte. 

Ner till stan för att uträtta ärenden, inte många i tid. Men inser väldigt fort att packningen som är i väskan inte hinner användas. Jag hinner inte träna. 

Min vän kommer till mig efter 16.oo (någon gång) & jag hade lite smått att förbereda innan. Första gången under veckan så känner jag, hur svårt kan det vara? 

Men cyklar hem med gott mod. Det finns en dag i morgon också. Men lördagen blir också dåligt planerad. Ställer in spinningen av olika orsaker. Kommer ner några min. senare än vad jag var tvungen till... Vilket normalt hade kvittat. Men jag hade en salongtid som under morgonen blivit skjuten framåt. 

Hur svårt ska det vara?  

Haha 

Det var dagens och månadens första.