Har hittat min fristad, i sorgen av min älskade vän. När jag får vara fri från sjukdomar så är träningen mitt sätt att komma bort från verkligheten. 

Känner mig så olycklig utan min bästa vän. För att hon alltid fanns där för mig & tog mig för den jag faktiskt är. Känner mig ensam, unik missförstådd & tom. En stor pusselbit föll bort ur mitt liv. Anna visste allt & var min äldsta vän som levde nära inpå mig. 

Utan henne är jag inte mig själv, &  jag saknar mitt gladare jag. Tappat tron på mig själv & framtiden ska vi inte tala om. 

När jag är på gymmet har jag kontroll över vad jag gör & inga känslor väller över. Känns som de få misstagen jag gör drabbar bara mig & det känna nästan alltid lätt att träna sig ur detta.  

Dags att lämna detta till en annan gång eller aldrig mer skriva något liknande. 

Innan känslorna blir för stora, starka & blöta av tårar. 

I morgon hoppas jag på nya träningstillfällen

Godnatt vänner