Det goda samtalet, är ett som ger en massa fina tankar och ord på vägen. De som leder en vilsen person till rätt skogsstig.
Ett samtal från en vän eller en nära person. Ett samtal som får en att tänka. På gott och ont, men jag tror tänkandet är utvecklande om man tillåter sig att hitta sina egna vägar och låta sig utvecklas för självförtroendes skull.

 

 

Kom till en insikt, om hur det kan vara för mig. Ett för mig solklart exempel, att gå ner i vikt var mitt val. Min idé till ett välmående och hälsosammare liv. Mina tankar om vad som är bra för min kropp.

Har teorier om att ha kontrollen över vad jag tycker är viktigt för mig. Det är bara jag som kan ta kontrollen över mina. Målet  var tydligt, kanske inte vägen dit var helt klar. Och hur man gör är enkelt, upp till dig & egentligen ganska lätt. ´Det behövs tid & tålamod, men ger hälsovinster.

Det är bara jag, ingen annan. Jag kan få stöd, peppning men det är bara jag som kan göra det aktivt, helhjärtat.

En livsstil skapas.

 

Men när det gäller andras funderingar på vad jag borde & vad jag egentligen vill, så kan jag nog verka bekväm. Det är inte meningen. För då kommer rädslan in. För jag kan inte ha koll, inte till 1oo% & det kan behövas hjälp av andra vuxna. Att lära mig att köra bil är ett exempel. Det är bara en person som sagt som inledning på samtalet. "Det kommer att vara bra för ditt självförtroende. Du kommer att växa." De andra råden, är de praktiska. Sen kan de personliga fördelarna komma efter en stund. Kan hålla med om att det är galet praktiskt. Och när jag klarat det, då kommer jag att växa. Utvecklas. Men tills jag tar denna kortet, jag gärna hade fått i ett flingpaket. För det finns en rädsla & hjälp behövs. Det går inte att hitta mållinjen utan hjälp. Och jag in I det fallet kan jag inte ha kontroll. Och mogna in i att jag kommer klara detta. för det vet jag!

Funderingarna kring är jag en god vän? Är jag en bra kollega? Är jag flickvänsmateriel?

Vill inte förändras, inte helt. vill bara göra mitt jobb som medmänniska. Och jag känner att jag har mycket att lära! Men är nog lite godkänd

Kan kontrollera mina funderingar, men inte mina känslor. Kan inte kontrollera andras känslor eller tankar om mig. Och ibland blir jag rädd. Lite för beroende av att vara en tankeställare. Förstå mina medmänniskor Bli en bättre Susanne, som redan är rätt så bra. Vi är olika, det gäller att acceptera. Försöker vara mig själv, respektera mig själv & mina människor.....

Nu har jag lättat på mina hjärta!

Och vad har jag skrivit egentligen!?
Nu kom verkligheten i kapp mig, så trött!
Kram