Mitt bästa halvmaraton

 Min fjärde halvmaraton, det första i Linköping
Linköpings halvmaraton som hade premiär 2o15. Sofie startade det året, jag startade inte pågrund av knäskada. Detta blev mitt livs bästa lopp i kategorin halvmaraton. 

Linköping halvmaraton 2016, lördagen den 11 juni. Söndagen, den 6 juni innan träffade jag min vän Sofie för en snabb fika i solen, vi pratade kring livet och jag berättade med tårar kring känslorna efter Göteborgsvarvet. 
Fika med min Sofie 6 juni. 

Kommer inte ihåg vad vi sa till varandra men jag kom ihåg det enorma stöd jag kände. Att faktiskt ge detta lopp en chans, de ledde till att jag bara skulle starta halvmaraton nästkommande lördag.

 Dagligen tittade jag på hemsidan Linköping halvmaraton & på fredagskvällen hade jag bestämt mig att om vädret samt dagsformen kändes bra så skulle jag starta. 
Köpte sushi till middagen, satte mig hemma i soffan för att ta vara på fredagskvällen på bästa sätt & somnade tidigt. 
Sushi, "dagen innan middag" som många av vännerna vet att jag brukar äta före lopp 

Morgonen efter fortsatte förberedelserna med speciell frukost & tvättade favorit kläderna.  Målade naglarna i guld och packade men jag skrev inga tider på handleden. Delmåls tider att nå. Nya förutsättningar på ett nytt lopp. Den ritualen kan jag ha på Göteborgsvarvet. 
Sedan köpte jag starten på plats nervös på ett annat sätt en de loppen jag tidigare startat. Jag värmde upp genom att cykla hem igen för att hämta min garmin klocka Och det sista toabesöket. Cyklade tillbaka, lämnade väskan & värmde upp med övriga deltagare. 
Träffade Elin, en vän till en vän som brukar springa både mer, längre och definitivt snabbare. Vi hann prata en stund innan starten . Kändes bra att prata med en vän innan verkligen skulle börja.
Vid den tredje startfållan stod jag och det kändes rätt. När starten gick tog jag det lugnt, men ganska snart hade jag fått upp farten för att jag drogs med i tempot, tappade Elin ganska fort (som sprang i mål på en fantastisk tid). Men konditionen hängde inte med löpsteget. Kom i andra andningen efter flera kilometer men trots att det kändes som lugnt tempo sprang jag fortare än jag kände och hade tänkt.
 
Det var löparglädje. Genom hela loppen. Jag mådde som en prinsessa i löparkläder. Lätt i kroppen, oron nästan bortblåst, kände mig stark i kropp & själ! 
Det var speciellt på ett positivt sätt att springa hemma i Linköping. Kände igen miljön, många i publiken och det kändes bra med ett litet lopp, drygt 1000 anmälda. Bland de första jag såg i publiken var en barnfamilj från en av mina förskolor. De hejade på mamman i familjen sedan såg jag bara fler och fler ansikte jag kände igen. 
Många små backar, sprang i stan, längst flera vattendrag & i skogen. Vid 15 km drack jag en kaffeshot.  Och åt lite fruktsocker. Vi sprang i genom mitt bostadsområde majelden och när vi kom till stan igen sprang vi på samma gatan igen. Då blev jag extra trött & i tystnad råkade jag svära. Vi sprang uppåt, ifrån målet för att sedan vända ner igen genom stan och mot målet. Lite tidigare vid 18 km så trodde jag inte att jag skulle klara av det, geografiskt tyckte jag att det borde vara kortare bit kvar. 
Det är häftigt vilken energi man får av att se texten mål. För sista meterna in så orkar jag mycket mer än precis innan. Jag sprang in mig glädje får kramar av Maria som jag sprungit om och blivit omsprungen av under loppet, hennes barn & pappan peppar mig. 
Alltså sån glädje och stolthet jag känner. Överraskade verkligen mig själv. Den känslan kunde ingen ta ifrån mig. Inte ens jag själv. 

Jag träffar vännerna på fotbollsplanen i närheten. Möts av mer kramar & kärlek. Så himla skönt att ha vänner så nära inpå mål. 
Peppen inför Göteborgsvarvet var också full av kärlek och fantastiska ord. Men jag var inte mottaglig. Jag hade för mycket tankar inåt, som hade med änglar att göra och det kändes före, efter & under det loppet. Kändes så mycket mer ensamt. 
Jag hade gjort mitt personbästa på halvmaraton. Min fjärde halvmara mitt första i Linköping. Häftig känsla att göra det på hemma plan. Mitt leende var stort. 
Och genom att detta lopp var inte så planerat så överraskade jag flera än mig själv. Somliga tyckte jag var galen, men jag bjuder på det.

 
En nöjd och glad tjej. 
Fotograf, vännen Ange. 
 
02.09.31 blev min tid på Linköping halvmaraton. Tre veckor tidigare sprang jag Göteborg 02.15.48 (om jag minns den mindre bra tiden rätt) med många många hjärnspöken. 
Lyckan hade jag verkligen under hela loppet och den sitter i fortfarande. Jag är stark. 
Den kvällen var vi på restaurang, kniv och gaffel för att äta en bit kött. Jag firade med ett glas bubbel, ett glas rätt till lamm och potatisgratäng. Ljuvligt!! 

Restaurang, Kniv & gaffel 
En trevlig atmosfär med en trevlig personal och ägare som är så himla öppen & gästvänlig mot sina gäster. 

Bästa lördagen på länge, jag kände mig harmonisk & lycklig. Fint sällskap som ledde till skratt & bra samtal. Det var dock inte helt lätt att cykla hem, lyckliga ben, tajta jeans, lite promille & träningsvärk gjort det lite lite vingligt. 
Just nu har jag en paus, tatuerade mig i onsdags men det ska bli kul att springa i sommar. Kommer att besöka gymmet och promenader i några dagar så får jag se när skorna snöras på för löpträning. 

Puss på er!! 


Kommentarer
Postat av: Modeflicka

Så duktigt, tycker du ska vara nöjd över dig själv!

Svar: just detta loppet är jag väldigt nöjd över min prestation! tack för din kommentar 😊
Blue Angel

2016-06-25 @ 15:56:57
URL: http://modeflicka.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0