4 augusti 2oo1

då förlorade jag mitt barndomshem. En dag jag aldrig aldrig kommer att glömma. Idag gifter sig ambulansmannen & min vän som kom till platsen. Hjälten Robert. Han visste inte då att jag & min familj var bortresta. Stackarn! Det måste varit en chock att inse att en vän hus brinner.
Det finns bara minnen kvar. Det enda som räddades var mina fotoalbum. Jag önskar jag hade tagit dagböckerna & breven.
 
Tack alla mina fina änglar, min familj & släktingar som fanns vid vår sida under en jobbig tid i våra liv. Och ni som torkat mina tårar efter.
Ta vara på varje dag & dina nära!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback