Jag älskar att ta tillvara på att vara kring människor, mina vänner & nya ansikten. Är en sånn person som det kryllar av i sverige. En person som inte tycker om att vara ensam & är rädd att missa en underbar chans till något.
Så förutom för att dansa så älskar jag att gå ut för att träffa människor. Kanske därför jag lever ett caféliv & uteliv. Vill unna mig lite vin med sällskap titt som tätt...

Jag ser tillfällen att träffa kärleken överallt, men kärleken ser inte mig....
Vissa dagar är lättare, andra inte. Idag är en bra dag, just nu....
Fredagen efter jobbet var mer tankar om hopplöshet (den vi alla har ibland), men det vände på kvällen...

I julas var jag hemma i norrland & myste med släkten. Jag & min kusin hade tillfällen vi pratade om kärlek, kommer nog aldrig glömma den julaftonsmorgonen. En fin känsla med kärleksprat på julafton. Det var en fin jul förra året. Min tro på kärleken var stor!

Nu till min lilla berättelse, som jag inte skrivit om innan. Resan hem med buss var lite minnesvärd.. men bara lite. Jag sov när bussen stannade vid en hållplats, när jag tittade upp på passagerarna var det en fin kille som gled förbi. Typsikt, min plats till vänster var ju ledig :) Mycket ögonkontakt utbyttes, jag tittade mycket bakåt, lyssnade på när han pratade med damen bredvid. Han verkade trevlig, charmig & go på någotvis. Bussresan kändes inte så lång längre.
I stockholm slog tanken mig, tänk om han skulle ta samma buss som mig till linköping, tänk om det är en linköpings kille. Då måste jag prata.... något måste göras. Troligast inte.... 
Ingen snygging på nya bussen.

Släppte tanken på honom.

Dagen efter var det dags för jobb, Sofie & jag tog vägen förbi stan för lite ärenden efter jobbet. Jag berättade om han på bussen... Plötsligt ser vi honom, på Carlings. Jag vänder tillbaka, måste bra se han... han såg mig. Det var samma kille 24 h senare :) Glad var jag!!

Hade han i tankarna i några veckor, till vilken nytta?
Han går ju inte direkt att söka upp...?

I aprilmånad är han ganska glömd, men då  ser jag han igen på Lucullus. Vi ser varandra i kassan, tittar- tittar bort. Hinner drömma mig bort, har antagligen ett fånigt leende på läpparna. Efter jag betalt & packat går jag till cykeln. Tittar upp, ser honom, han ser mig, han ler mot mig...

Men brevid sig går en tjej!

Kan det inte få vara enkelt?


Kärleksbrev är fina att ge & att få
Detta är från en årsdag, 2oo5