Min faster hade cancer, min faster har inte cancer längre! Min underbara faster vilar nu i frid...  hon behöver inte lida i smärta!
Mina känslor är splittrade, jag gråter för att hon äntligen får vila, men hon har lämnat sina älskade! Jag gråter för min familjs, släktingars & min egen skull.... Det finns sorg som bara väller över!
När jag såg dig i sommras visste jag innerst inne att det var den sista! jag tog vara på den med värme! Men idag känns allt det så overkligt! Hur hände det så fort!? Tid, jag behövde tid! Igår pratde jag mycket om dig, kände jag på mig? Fanns du i min själ?

Marianne, ta hand om dig & ta hand om Farfar! Vi ses igen.... Älskar dig!
Jag kommer alltid minnas dig med värme!

Som sagt... önskar att jag kunde ge dig en kram!!