Nystart måndag
Det blev nästan två veckors frånvaro från träningen. En förkylning som inte riktigt bröt ut, men som var envis.
Efter förkylningen försökte jag vila mig helt pigg, men i måndags fick jag till lite träning. Känns lite som en nystart.
För innan jag fick en förkylning så hade jag kommit till min målvikt. Som var att hamna under 60 kg, och det var efter tjejmilen. Lite ytligt men jag blev så glad. Nästan lyckotårar!
Men efter det, 13 dagar utan träning!
I måndags bröt jag den cirkeln.
Cyklade 20 minuter
Intervaller på bandet varvade mellan promenad & lätt jogg, i 40 minuter.
Promenad tur & retur, 50 minuter
Känns så himla bra. Känner mig stark & glad, jag är tillbaka!
Nu kickar vi i gång hösten!
Dag två med morgon promenad
Tjejmilen
Min andra tjejmil. Det var lite roligare, lite mera njutning & lite bättre för mig.
Det som jag faktiskt känner är det finns inte riktigt samma vett & etikett som i ett blandat lopp. På tjej milen flyttar inte de som går eller springer / joggar sig åt vänster. Det är ovanligt svårt att zick zacka sig fram för att placera sig lite bättre.
Annars är stämningen härlig & go!
Glada spralliga tjejer. Som hejar fram varandra
Jag är så imponerad av allas olikheter. Allas olika förutsättningar, men alla tar sig fram en mil.
Tänk vad våra kroppar kan & orkar.
Jag sprang på 1.00.17, och det känner jag mig nöjd över. Fast kroppen kändes som jag uppnått bättre tid.
Summering av semester!
Hejhej!
Väldigt längesen jag skrev ett inlägg. Sommaren börjar dra sig mot sitt slut. Har haft ett bra sommarlov med bland annat jobb, lite utflykt till Hjo och Gränna. Har haft en lyckad fotbolls cup här i Habo under en av de första veckorna av sommaren och där var jag med och dömde. Väldigt roligt och det var mycket lag och folk under den helgen. Hur har eran sommar varit? etta inlägg är ett sånt man vill skriva.. För att ha det dokumentation och möjlighet att utvärdera.
Legworks by actic
Gruppträningspass, legworks med fokus på lår, rumpa, mage.
Expressklass som varandra i 30 effektiva minuter.
Ett roligt träningspass med en energiknippe som instruktör. Det var mitt första pass på actic efter snart ett år.
Vill tillbaka nästa vecka, trots att det är lite tokig dag. För ofta har jag tränat på morgonen & jobbar till halv sex på kvällen. Passet börjar kl. 18.oo
Till middagen som jag fick i mig efter 18.3o, blev det köttfärssås, champinjoner, diet nudlar, stekt vitkål & tomater.
Första träningen, andra veckodagen
Som jag hade längtat till gymmet.
Igår blev det av, ett träningspass med ren träningsglädje. Tiden gick snabbt!
Fokus igår var armar och mage.
Körde mage på maskiner
Armar i maskiner och hantlar.
Kände mig stark och glad genom passet.
Körde en av maskinerna för Triceps, tyckte inte att jag körde varken tungt eller reps så jag gjorde slut på musklerna.
Men Triceps är de musklerna jag känner idag att jag körde.
Fast det var endast en maskin. Log i min ensamhet när jag såg att det var dagens tränings mål - Triceps, rumpa & bröst (tror jag).
Sjögräs & kikärtsbiffar gjorde jag till lunch! Det är sånt jag hinner på Semestern!
1o spontana ogenomtänkta punkter
Tusan, vad svårt det ska vara!
Ett. Hitta en lämplig rubrik
Två. Förstå hur saker och ting hänger samman.
Tre. Skapa bättre självförtroende och självbild
Fyra. Förstå skillnaden. På riktigt.
Fem. Skapa mål och följa den
Sex. följa planen
Sju. tro på sig själv
Åtta. Öppna upp sig men hitta balansen med att försöka få förståelse, pushing & styrka från mina nära. Utan att låta ledsen, besviken & otacksam.
Nio. Förstå själv att det är detta jag vill
Tio. Förstå att det är bäst för mig. För mitt egna bästa.
Hur svårt ska det vara?
Detta är generellt livet mitt liv
Men just nu träning, hälsa & körkort (jag förstår mindre än vad jag trodde)
Bara jag kan förändra livet till det bättre!
Bara jag! Inget jag kan kräva av någon annan. Det jag kan göra det är att be om hjälp på vägen. Och kanske någon har samma väg att gå.
Nu ska jag ta tag i dagen, om 8 min ska jag lämna hemmet.
Kram på er
Samtal från neurologen på Midsommar
På förmiddagen i fredags, på midsommarafton ringde telefonen. Jag hade varit ute & sprungit en fem kilometersrunda. Påbörjat förberedelser för att fira midsommar med vänner, mitt i ett lite olämpligt tillfälle ringer telefonen
Ser snabbt att det kan vara min läkare. Hon jag haft god magkänsla av från första träffen. Läkaren som trodde på mig, på riktigt...
Hon ringde efter sin nattjour.
För att berätta för mig hur min mr (magnetröntgen) hade gått. Det visade sig att....
Några av mina kotor uppåt bröstryggen och nacke har utbuktningar. Och en inflammation i höger axel. Det sa hon i korta drag.
Har varit i kontakt med vc på grund av inflammationen men det blir något att ta tag i augusti. Just för att jag inte är smärtpåverkad, utan min problematik är känselbortfall, dommningar, känslig för kyla etc.
Tog ett modigt beslut tackvare en god & klok vän. Jag blev förvånad över att jag skrev till kiropraktor igår & ringde idag efter ett svar på mitt meddelande.
Så, ett Kiropraktorbesök blir det på onsdag. Lite pirrigt, men är full av positiva förväntningar. Ska bli så intressant.
45 roliga minuter
Detta skrev jag förra lördagen, men själva publiceringen blev aldrig av. Ville nog skriva mer.
Kom till gymmet 06.31 en lördag.
45 min senare hade jag haft ett roligt benpass.
Sving med kettles bell
Utfall med 12,5 kg stång
Hamstrings
Benpress
Hopp på box
Vader på stepbräda
Jag var själv till strax före sju, och nästa kom in efter sju. Jag är imponerad
Det är lördag. Jag är imponerad av mig själv. Och glad!
Jag blev glad och imponerad av de andra som tränade samtidigt.
Jag var ju där så tidigt för att jag skulle resa till Kalmar lite senare.
Träning och nostalgimusik
Startade morgonen med 65 minuters promenad. Helt underbart väder & podd med inspiratören Mia Törnblom i öronen.
Eftersom vi hade möte igår så blev det ingen träning. Himmelen bestämde sig för att öppna sig på eftermiddagen så jag sprang inte innan mötet. Och efteråt så blev det inte heller.
Till mötet bjöd jag på ost, finncrips, kex & tomater. Nyttigare fika, även fast även jag blev sugen på kladdkaka.
Ingen tisdagsträning men tisdagsoromenad
Men idag på vilodagen tog jag mig ner till gymmet
Triceps med en hantel, en hand 4 kg 12x3
Triceps med en hantel, två händer 9 kg 12x3
Maskin bröst 23 kg 3x12
Maskin Triceps 30 kg 8 + 12 +12
Dips (med hjälp)
Triceps med 1o kg viktplatta
Detta skriver jag för att kunna återblicka. För att se bakåt på resan.
Från stor till liten (85 kg minst - 55 kg)
Från mittemellan till mindre.
Förklaring, nu får det bli förändring. Jag måste tillbaka till en trivselvikt, för att känna välmående & ta det i min takt
Nu ska jag sova, för steget närmare målet.
För att känna mig utvilad.
Jag vill tillbaka till styrkan jag en gång hade & känna mig lite bättre själsligt!
Fortsätta med bra immunförsvar & börja älska / uppskatta livet..
Sista dagen med träningsvärk!
Jag vet exakt vad jag utsatte mig för i söndag. Ett riktigt ordentligt benpass!
Det ledde till en fantatisk träningsvärk & kvitto på att träningen gjorde sitt.
För halva måndagen, hela tisdagen & onsdagen var helt sanslöst ont, så det blev opraktiskt. Igår kunde livet gå vidare, men det kändes i trapporna, när jag hade ett förskolebarn i famnen & när man skulle sitta.
I onsdags började jag tro att jag hade fått något allvarligare än träningsvärk. Hihi. Lite tokigt att få så ont av träning. Jag är varken otränad eller amatör även om den tyngre benträningen har tagit paus.
Det positiva är känslan att vara på rätt väg är den bästa känslan. Det bästa beviset på att jag är påväg tillbaka.
Den energin jag haft är ett minne blott.
Mot ä ett gott hälsoliv!!
Hjärtebarnenslopp + benträning
I söndags blev det bubbel träning.
Först ett riktigt kanonpass för ben & mage.
Körde hamstrings, benspark etc. glömde vanliga hederliga benpress & "hann inte" göra favorit svingar med ketel bell.
Men gjorde squats i smithen 7 kg stång +2o kg vikt. Det räckte för mig tydligen.
Efter det & loppet såå vet jag exakt vad träningsvärk innebär. Detta är dag två, men redan igår på dagen, på eftermiddagen så kom träningsvärken. Normalt först för att lite senare på kvällen, kom den verkliga känslan i låren. Upp för 4 trappor var tungt, sätta sig i soffan bekvämt kändes omöjligt & har nog sällan blivit störd i sömnen. Kanske efter mina långdistans lopp. Men detta var ju bara ett vanligt efterlängtat pass.
På 75 minuter. Som jag hade längtat till att göra ett ordentligt benpass
Cyklade hem. Bytte om till 5o %
Gav mig till ett naturreservat för att springa hjärtebarnenslopp. Startade 2o min senare än både min vän som startade i Kalmar & Stockholmsfolket.
Nu ska jag träna vidare överkropp! Så skriver lite mera om loppet längre fram
Bästa kombinationen att först köra tungt ben & sedan springa 5 km & försöka prestera. Tänkte inte på det då.... Haha känns lite extra idag. Två dagar senare!!
Puss såå länge.
Så mycket gladare idag!!
Blodomloppet Linköping
För några månader sedan anmäldes arbetslaget av våra chefer till blodomloppet. Jag valde att springa milen & de andra sju ville gå.
Veckan innan loppet så skulle vi ordna startnummer och T-shirts. En tjej på en annan förskola skulle ha min & jag åkte ner för att hämta kollegors startkit på blodtappen dagen innan.
Tidigt på onsdagen åkte jag till förskolan där min startnummerlapp var. Inte var den där... Men åkte nöjd därifrån, för vi hade bestämt oss för ett mötas vid starten med de andra förskolorna. De skulle ta med sig sakerna åt mig, annars ringa mig om det kom upp några funderingar....
Torsdagen kom. Jag tränade styrketräning på morgonen, hade packat inför kvällen redan för jag skulle sluta 17 3o på förskolan. Min start skulle vara 19.o4. Nere i området fick jag en stress i kroppen, som handlade om att inte få min tröja och nummer
Letade folk, ringde folk, ringde fel folk...
Hittade folk!
Min oro blev sann. Inget startnummer. "vi hörde inget ifrån dig..."
Ledsen springer jag mellan information - information, lämnar in väskan. Får ny startlapp & T-shirt som jag inte hinner byta om till. Springer till start
Anfådd och jäkligt besviken på människor - för mig okända människor.
Får starta med två andra. Tjejen är så beundransvärt snabb. Fint löpsteg & perfekt andning. Jag känner mig som en trött & törstig gris.
Gav henne feedback. & sa även att hennes tempo skulle jag aldrig klara. Men jag gillade att springa bredvid henne & för att sedan jaga henne.
Vid dryga 5 km var det välbehövlig vätskekontroll & strax efter så blev jag tvungen att fråga om jag fortfarande sprang rätt. Kände mig lite ensam.
Strax efter detta sprang jag ikapp några andra tiokilometerlöpare.
Försökte släppa min lilla besvikna känsla. Försökte få normal andning. Fick lite extra ork. Sprang in på 1.oo.17, som sedan blev ändrat till 1.oo.41
Några minuter senare än väntat. Var nöjd i alla fall. Efter att jag släppt känslorna...
Det blev en mysig stund med fika tillsammans med kollegorna. Matkasse från Ica. Min matlust kom aldrig. Bara törstig. Gött var det. Älskade sällskapet!
Racerapport: Göteborgsvarvet
Det blev inget personbästa under årets upplaga av Göteborgsvarvet men jag vann över mig själv och är så lycklig över det! Vänner och familj som stöttar och peppar är ovärderligt.
Lördagen innan ställde jag om mina tankar, från revanschsugen till att njuta av loppet, uppleva folkfesten & vara i nuet.
Det gjorde nytta det som oroande mig var vädret & värmen som förväntades komma.
Resan till Göteborgsvarvet fungerade ypperligt, helt enligt plan. Åkte buss med löpande entusiastiska killar & tjejer.
Vi stannade för frukost & bensträckare.
Jag kände mig inte stressad under hela dagen. Gott om tid för mig själv & alla intryck.
Lunchen blev sushi, då det inte blev som grundplanen på fredagen.
Åkte till start med bussen, ordnade det sista & kunde med god marginal hitta startfållan.
Min inställning att gå ut försiktigt i början, njuta ordentligt & lyssna på kroppen hjälpte mig. Det var nästan ren glädje hela vägen.
Peppande härliga rop från publiken, blev bjuden på öl men tackade vänligt nej & jag såg skyltmannen. Köade en gång på toa för att slippa längre köer längre fram...
Såg mina vänner längst vägen, på deras vanliga plats. Christian fotade en glad, Ivrig & pigg Susanne. Madde vinkade med hunden Optimus tass & jag vinkade glatt tillbaka. Fick lite extra energi.
Loppet blev smärtfritt, utan konstiga symtom, ett behagligt halvmaraton. Kände mig i mentalt bra form, glädjen kändes i hela kroppen. Kände mig stolt och lycklig utan bekymmer.
Sprang in i en liten vägg sista två kilometerna. Efter en backe över en gångbro. Kom snabbt in i fas, men det var onödigt med tanke på hur nära målet var. Kunde typ spurta in i mål. Och sprang in med lycka. Och inte galet slut heller. Såå stolt!! Det har vänt. Känslorna var så mycket lättare att beskriva nu. Än den nollställda känslan 2o16.
Tog emot medaljen stolt, gick stelt iväg för att mumsa kexchoklad & banan. Brydde mig inte om tiden ens, vilken var ovanligt men positivt.
Tog mig bort från vimlet. Ringde en vän som sprungit sitt andra Göteborgsvarv för att kolla att hon var okej & om vi skulle ses. Vi var båda för trötta, lite frusna & fokuserade på annat.
Traskade vidare & jag tog mina saker för att hitta tillbaka till Liseberg, bussen & någon restaurang.
Hittade en Sportsbar som jag beställde mat & vin på. Med utsikt mot Liseberg samt bussen som skulle ta mig hem.
Trevlig personal, god pizza & gott rosé. Stressade av.
Bussresan till Linköping var bara avkoppling, lite godis & film.
Kom innanför dörren vid oo.oo efter en långsam cykeltur genom natten
Stolt som få!
Träningsvärken kom smygande, lite smått ont i knät men det försvann efter dag ett.
2.15.30 blev tiden några minuter från personbästa. Men det mentala måendet var bäst.
Besegrade mig själv!
Jag kan
Jag vill
Jag ska!!
Nedräkning Göteborgsvarvet
För 4 år sedan startade jag mitt första Göteborgsvarv, nu på lördag startar jag för fjärde gången.
Ni vet väl varför jag åkte till Göteborg? Jo, för att göra min livs första halvmara & det gick dessutom bra! I mål vid 2.12. Total lycka, men sprang med tankarna på en av mina hjältinnor i livet, min farmor.
Skickar lite styrka & kärlek till henne.
Veckans, minus socker & lilla skadan
Det känns overkligt att ha varit sockerfri i flera dagar. För när jag försökt tidigare så har det fungerat varannan dag vissa veckor.
Men sedan i lördags så har jag inte stoppat i mig socker
Det känns bra, riktigt bra.
Märker inte direkt av det, förutom att jag är mer hungrig än när jag åt något onyttigt mellan målen varje dag.
Försöker få i mig vatten & jag har inte slutat med sötningsmedel än.
Druckit proteindrink en gång som substitut & en pudding med mycket hallon.
Det kan gå & FÖRSTA målet är fram till Göteborgsvarvet. Syftet: att bli lättare innan starten.
Skadade mig i vänster foten i tisdags (!?!)
Det var inte så smärtsamt men stelt & ont. Högläge på kvällen, bytte ut vilodagen.
Har sprungit löpband en gång sedan dess, det räckte för lätt smärta & mera stelhet.
Tur att det går att göra revansch flera år på Göteborgsvarvet.
Det var dagens andra inlägg & veckans rapport.
Istället för godis, nocco eller Celsius
Veckorna blev bättre & bättre. Men något fattas fortfarande
Det senaste årens tunga besked tog hårdare än vad jag trodde.
Anledningen att jag känner så är att jag inte får rutiner tillbaka. Glädjen till träningen och hälsa finns inte riktigt.
Det som hänt var att jag förlorade min äldsta & bästa vän som bodde nära mig i cancer. Hon hann gifta sig med sin livs kärlek, få en fantatiskt dotter & var lycklig. Hon blev inte ens 33 år. Det var augusti 2o17. Älskade & saknade Anna. Du fattas oss. Och en vacker dag så ska jag berätta för din dotter vilken underbar människa du var. När det började släppa, när den dagliga sorgen släppte. Ungefär ett halvår efter begravningen. Så en måndag i april fick jag en magkänsla som jag inte kunde släppa. Anmälde min mamma försvunnen på distans & fick hennes bortgång bekräftad några vardagar senare. Mina syskon & jag förlorade vår mamma. Två farväl på några månader, under året.
Det blev ett turbulent år, en tid med flera frågor & funderingar. Ifrågasätte mitt eget liv mycket.
Jag vet verkligen inte vad jag lärt mig om detta?
Att inte ta något eller någon för given. Klyscha som jag vill leva efter, men det blev svårare. För jag är så rädd att förlora fler så jag vågar inte visa kärlek & ömhet. Och jag tror det är ömsesidigt bland nära & kära. För jag känner att alla backar, på ett eller annat sätt.
Nu behöver jag bli mig själv igen & ingen Lightversion. Bli lite mer mig plus mer glädje, passion & stoltare.
Tänkte skriva av mig kring träningen, men hopp om att ta tag i det för att få rätta känslan:
Först var det bara måndagar som det riktiga träningsglädje kom tillbaka. Sedan utöver måndagar, strö dagar & ofta lördagar. Och nästan hela veckan. Så som jag gjorde mer förr innan jag hittade de riktiga rutinerna, passionen & glädjen.
Kan ha perfekta bilden av en träningshelg, eller ledig eftermiddag.
Men det blir nerbäddad i soffan utan att ha tagit nästa steg. Mysbyxor på efter flera timmar eller jackan som aldrig kommer av, för jag skulle egentligen bara vända i dörren.... För att hämta träningsväskan.
Självkänslan att värdera om och göra rätt finns inte riktigt än. Jag tror inte att jag kan prioritera.
Självkänsla gör att jag blir ledsen, irriterad & besviken på mig själv. Timmarna efter beslutet, vare det är spontant eller planerat.
Men ljuset finns för trots träningen så jag jag tagit tag i boven socker
Och jag trodde inte att jag skulle klara det! Verkligen inte.
Det värsta jag låtit hamna i maggen denna vecka är faktiskt alkoholfritt bubbel & lite vin i helgen. Ingen choklad, inget fika på jobbet & ingen glass.
Men inga resultat än. Kanske känner mig lite mer tränad i kroppen, inte som en hösäck. Lite piggare, vissa dagar & andra inte. Men vågen har tickat ner några få hekto. Tankarna splittras. Trots ökat cardio. Jag går sällan under 14.000 steg / dag.
I flera flera månader har jag funderat hur svårt ska det vara att komma på banan? Hur svårt ska det vara? Trots förebilder, trots pepp från killen, vänner & offentliga tips. Det blev lättare i helgen, & det verkar hålla i sig efter helgen. I drygt en vecka. Det har varit svårt men inte så svårt ändå
Mycket lättare denna gång.
Om inte jag får ordning på livet kring träningen. Så blir det helt galet att anmäla sig till lopp. Så långa som halvmaraton.
Som många vet, så är jag på plats med skor, ombyte & allt. Men för lite tid & motivation.
Utan tränar utan glöden (som jag trodde verkligen var tillbaka fram till torsdag)
Eller rent av hoppar träningen. Förra helgen var en sak för då kände jag mig inte frisk på lördagen fast då fanns längtan så det blev söndagen.
Fokuserat lite mer på konditionen, stilla & lugn stretch. För jag tänker lite så att kan jag inte träna upp mig innan Göteborgsvarvet. Så kan jag bli lite mer smidig & tränar lite försiktigt. Redan nu kör jag lätt vikt på under kropp. Som vanligt eller tyngre på överkropp. Mer mage än vanligt men inte mycket.
Löpträningen fattas, även om den inte är helt borta.
Jag är inte stolt över detta men ett vanligt träningspass kan göra mig riktigt glad & stolt. Smittar nästan över till ny dag.
Det jag vill få sagt är att allt är inte som förr.
Jag är inte som förr. Och jag saknar mig.
Det är extra svårt att ta tag i saker och ting. Mina tankar "far" i väg på annat, leendet är långt borta & är mer distraherad än vanligt.
Jag har märkt att det är svårare att ställa upp i vått & torrt. Och det tär på mig. Samtidigt som jag inte aldrig bra på att säga nej när det behövs. Så lite bättre kanske det är att lära sig.
Det måste vara en bra balans mellan att kunna hjälpa nära & kära, men kunna säga nej & det respekteras.
Tack för inspirationen till sockerfritt och till att hitta tillbaka till konsten i olika former.
Ni vet vilka ni är!!
Trots allt detta så känner jag mig mer harmonisk, lite mer tillfreds med livet & en bra bild av framtiden.
Vill du vara en del i mitt nya kapitel?
Påskledig träning!
Efter ett dygn med mycket funderingar & tankar ville jag ge mig själv en nu chans att försöka med det som verkar omöjlig. Att leva hälsosamt med bättre balans.
Har varit väldigt beroende av onyttigheter i en lång tid. Det har varit periodvis svårt att ta kommandot över sig själv i ett och ett halvt år. Då jag tröstat mig med mat, godis & vanlig choklad.
Att inte äta socker under en dag är numera ett undantag. Och när jag klarat en dag, som är ganska självklart för de flesta människor så blir jag stolt. Fredag & idag har varit sånna dagar.
Just nu är jag hungrig och sugen. Men jag vill uppriktigt inte ha.
I morse längtade jag efter lösgodis, gärna ur ett påskägg. Men tackvare engagemang i köket och en lyckad träning. Så kunde jag avstå.
Vilket är förvånade & jag är lite stolt.
Fick till ett bra träningspass, jag vill väl inte skylla på allt omkring längre & lyckades vara där med fokus & glädje i 1,5 timme.
30 min löpning
6 km
Men lite vätskekontroll som kort paus. Kände mig stark glad & jag framåt blickade.
Körde kabelmaskin på benen. Olika sparkar
Sedan en rumpövning mot en bänk. Liggandes på mage & benen ska uppåt, stanna upp & långsamt ner.
Dagens träning kändes fulländad!
Det är ju inte svårt att hitta den riktiga känslan.
Men den satt långt inne.
Och vet ni, normalt tränar jag inte söndagar. Kanske var det därför jag kände mig stark och snabb!!
Nog med skryt.
Hoppas er påskhelg varit bra!
En skön, härlig & fin dag kvar av ledigheten.
Långfredagen
Det var skönt att äntligen gå till gymmet efter lunchen. Det blev att klockan drog i väg för att all nysnö gjorde att en serie på Netflix var mer lockande.
3o min crosstrainer i lite högre tempo än jag gjort på länge.
2o min rygg (fortsättning på torsdagens)
Promenad hem.
Allt som allt blev det 6 km promenad före & efter gymmet.
Länge sedan jag fick ordentligt med träningsvärk. Hatälskar ju den känslan.
För mig är det ett kvitto på bra träningspass. Även fast jag vet att det inte behöver ha betydelse.
Men det var ju även länge sedan jag gick all in i flera dagar, flera pass i rad. Och det känns tyvärr väldigt långt borta ibland.
När ska det släppa? När ska jag vara i fas mentalt.
Hur länge ska kroppen lida. För jag mår som bäst när jag ger mer i gymmet. Och äter hälsosammare. Inte så konstigt, eller hur?
Men jag ser faktiskt ljuset & jag blickar framåt. Fler & fler pass blir bättre. Jag ser till att svettas ordentligt. Ibland har jag suttit och dagdrömmt på maskinerna. Nu börjar fokuset kommer sakta tillbaka.
Måndagens träning
Måndagar har jag utnämnt till min bästa träningsdag vecka två.
Denna vecka cykling i 6o min.
Sedan armar i cirka 4o min
Gjorde några maskiner och även med hantlar så även axlarna fick jobba.
Måndagen skulle bli nystarten på träning, då det mentala hälsan spökar, trots att jag har två bra lopp bakom mig som motivation.
Men föreläsning i tisdags som förvisso slutade med närmare 25000 steg. Eller bilden säger nästan 26000. Hihi
För att jag gick en långpromenad efteråt..
Tvättid igår & en portion glass. "nyttig"!
Nu är stretchingen av ben slut.
Nu blir det 3o min rygg.
Lördagsträning
Lördags träning blev lite luddig! Utförandet blev spontant. Jag kände sån trötthet i benen efter fredagens stolta löpning & cykling.
Så igår på actic blev på cykel i 2o min, 9,5 km. Och roddmaskin i 1o minuter.
Sedan körde jag rygg i maskiner. Skulle köra några övningar på fria vikter. Hade en bild av att prova både hantlar & skiv stänger. Men det kändes bra efter 3o min & jag var nöjd.
Det är skönt att köra på i min takt. Men jag längtar tillbaka till den dagen jag i alla fall ger en till två muskelgrupper / dag.
Den dagen kommer det vet jag. Är glad att jag tränar just nu. Det får räcka.
Hemma för att stretcha
En liten portion chili con Carne
