Pop corn

Det finns något att berätta! Jag börjar hitta tillbaka till mig själv. Har haft ett svajigt förhållande till hälsa & träning under två år. 

När jag väl har öppnat mitt hjärta här, om livet hälsan & träning har min sorg varit bakomliggande. Påverkat mig med nedstämdhet, ingen gnista & låg 
Träningen har varit lågintensiv & bekväm i olika perioder. Verkligen inget att längta till. 
Jag har lurat mig själv genom att skjuta upp exakt samma typ av pass till kommande dag. I den stunden trodde jag mig själv att jag skulle lyckas bättre & få roligare träning. 
Konditionsträningen står med i min planering, men följer den inte speciellt ofta. Men löpningen gör mig makalöst stolt. Just nu vill jag inget annat än att ha starten till Göteborgsvarvet betalt. Gärna sprungit ett seedings lopp under hösten. 
 
Till titeln 
Mitt envisa beroende att äta allt möjligt onyttigt i alla former. Att ständigt vara sugen på något. 
När kosten fungerar (nästan) felfritt så brukar faktiskt träningen bli lite mindre energisk & humöret är lite mer svajigt av hunger. 
Men det har varit några dagar med god fokus. Ett fokus på att försöka på nytt. Kämpa med att ta bort det onödiga sockret. 
Tänkte på popcorn & popcorn köptes. Riktiga popcorn som poppar i kastrull. Det blev gott & jag njöt verkligen! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0