Känns som om livet har stannat men kämpar i alla fall. Förklaringen till alla överflödiga känslor ligger i utkast här i bloggarkivet. Och att jag utöver det har ett inlägg om mitt själsliga tillstånd nedskrivet lite ostrukturerat i huvudet. Känns som om tron på mig själv & min egna förmåga är borta. 

Bekymrad personlighet med nära till tårar hela tiden. 

Har tränat, försökt hitta glädjen i just träningen & tänker mycket "just nu". Har inget engagemang, söker kärlek & beskäftelse kanske mer än någonsin. 

Men idag kände jag det jag saknat, träningsglädje & nytändning. 

En gnutta mod. För att träningen blev både trevlig & rolig. Såg resultat. 

Ligger just i soffan, för att ta igen mig, få energi Lite sliten men glad över träningspasset. Vill somna en sting men tänker för mycket.

Nu har jag öppnat mig lite 

Och mer blir det om jag vågar publicera från arkivet. 

Tack till er som bryr sig & engagerar er! 

❤