åh plötsligt gav jag mig på att springa milen, spontant och lite crazy!
Vid fem kilometer tar fysiken stopp, pausar klockan och vågar efter en stund starta klockan för att springa vidare, 1o sköna kilometer! För krampen försvann- faktiskt!

Idag vakande jag av träningsvärk. Härliga, älskade med hatade värk. I benen och magen. Eftersom det var fågelkvitter som väckte mig så gav jag mig ut & sprang.
Fem otroligt trötta kilometer! Men så skönt efteråt!
Fast med mer träningsvärk! Och fast jag försökte vara ovanligt snäll med mina muskler.

Det var den första milen sedan oktober-november!

10 km 58.47 min. 3 pauser då klockan stannades. Men nöjd ändå!
5 km 29.52 min.