Denna tjej är en riktig periodare med saker, även saker hon verkligen trivs med & är stolt över. Träning & hälsa, kan vara jätteduktig i en period, allt kännes bra & perfekt. Jag kan ha köpt en ny produkt, använder den varje dag flitigt i några veckor, sen blir det varannan dag & till slut inte alls. Lyssna på musik var en del av mitt liv förr, nu glömmer jag bort att trycka på play & ta med lurarna till telefonen. Sen jag kan "komma ihåg" i flera dagar, veckor. För att sedan falla ur. Pyssel, gå på vissa caféer, dricka te, läsa, ta hand om lägenheten, köpa frukt är några periodsaker. Bloggandet är ett sak som ni märker är en period & det skulle jag vilja få in i min vardag för det är givande. Men ibland är det inte lika peppande att ta sig tid att skriva.

Foto är typiskt en period, men det är nog för jag lär mig inget nytt & utvecklas inte inom mitt fotograferande. Varken idéerna eller kunskaperna. När jag har mycket ensamma timmar hittar jag tillbaka till sånt, de sysslorna som kräver lite tid. Fotot kräver tid och besöka gamla hemsidor. Har ett medlemskap på fotosidan sedan är 2005, en jättebra sida för fotointresserade som vill utvecklas. Förra helgen blev jag så himla rörd, ska snart berätta mer om de rörande orden.
Men lika mycket som jag blev rörd blev det andra känslor också. Varför ska jag få så himla mycket feedback & positiv kritik på ett foto jag tog dokumenterande? För att behålla minnen. För att det skulle finnas kvar hos mig.
När bilden togs hade jag ingen teknik bakom, jag var inte intresserad av att försköka skapa en bra bild. Jag hade en aps-kamera, tryckte antagligen bara av... Det är en bild jag inte lagt ner tid, teknik eller det minsta energi på. Det mitt i ett livöde, mitt i chock. Minns att jag var lugn, men det fanns en frånvaro i mig. Senare kom tårarna.

Denna bild kan inte återskapas av mig inte av någon. Motivet är borta & motivet är mitt, heligt!
Medvetet är det svårt att skapa den situationen. De flesta andra bilder går att återskapa, "kopiera". Men denna bild, vill hitta välformulerande ord.... men denna bild ska inte någon behöva fota.  Denna bild kan inte jag återskapa, ja vill aldrig kunna göra om bilden, inte ens liknande, Ja vill inte att någon ska behöva göra ett försök att ta ett sånt foto. Ett eldhärjat hem, barndomshem ska ingen själv behöva dokmentera. Men det händer.... men många kanske inte dokumenterar den upplevelsen. Det gjorde jag & jag har fått mest & bäst kommenterer om den bild jag inte lagt någon energi på. Det är med en teknik som är oproffsig, omedveten teknik.  Var är fokusen?
Jag är glad, en av mina favorit fotografer & bloggerska innom foto har kommenterat mig. Eva Blixman, blogg & hemsida. Och några andra duktiga fotografer. Jag har fått fina & rörande kommentar. Nu har jag ett mål, att ta ett foto som jag får mycket kommenter på som jag faktiskt lagt lite kunskap i. Ett bild som har ett annat värde. 
Tolka mig rätt, jag älskar denna bild, men den är också för känslosam att få bra kommenter på. Jag vill inte att det ska vara min bästa bild. Jag vill kunna bättre än så... det som någon tyckte var snyggt med bilden är av att scannern var dålig. Kvaliten på bilden gör den magisk, effektfull. Vilket är intessant i sig, men det är slumpen att det blev så lyckat. Oj nu kan jag inte skriva av mig mer, men jag är väldigt rörd av fina kommenterer. Ingen kommentar hur bilden kunde blivit bättre. 8 kommentarer, 2 stycken har gett mig toppbetyg (en min vän Maria) & en kille angett denna som en favoritbild. Förstår ni hur många proffsiga bilder denna hemsida har? Det är amatörer & proffs från precis hela sverige plus lite till. Förstår ni mina känlor? Eller var det bara förvirrat babbel?

Trappan upp till hela mitt liv, minnen och ägodelar