Pappa, Marielle & jag åkte från Seven Oaks i lagomtid med god tidsmarginal! Det vi inte hade räknat med var snigelfart på motorvägen, vi hade räknat med att kunna ta en fika på flygplatsen tillsammans! Pappa hade aldrig upplevt sådanna köer! Jag blev väldigt nervös! Resan med bil tog över 2,5 timma & ska ta 50 min-1 timma....
 
Väl framme stressade vi till incheckning som man gör själv vid en dator, då fick jag problem pga. av mitt efternamn & var tvungen att köa 2 ggr för hjälp! En familj stoppade upp mina köer 2 gånger! Där man väger väskan blev det problem & vi Stockholms resenärer fick gå före i kön!
I säkerhetskontrollen fick man ta av sig alla yttre plagg, även skor för tjejer (hoppas jag hörde fel) & sedan var det bara att springa!! Jag hade ingen aning om hur mycket tid jag hade på mig & hur långt jag skulle springa! Så det var bara att åka takten! "Final call" är ganska stressande! Jag vet bara att jag stog vi första incheckningen när jag egentligen skulle varit vid gaten för länge sedan!
Men väl framme fick jag glida förbi kön för jag hade "prioriterad", vilket innebär att du inte behöver vänta på att få kliva ombord!
En övervarm Susanne kunde sätta sig lungt & pusta ut!

Flygbilder, ditresan med soluppgång

Hemresan med solnedgång & ett litet hjärta!

♥
Det var min resa till England

Vet hur det känns med "final calls", vi hade visum strul när vi skulle till Nya Zealand.... Och du, även killarna får ta av sig skorna! ;)